Vissa dagar ska man inte gå ur sängen.. Ok, förmiddagen var bra! Kommentaren på mitt skolarbete, var ute och gick en promenad i solen, ljuvligt var det! Vek lite tvätt och kände mej skapligt nöjd med livet.

Men sen... sen vet jag inte vad som hände. Allt bara totalrasade, och jag sov/slumrade hela eftermiddagen och halva kvällen, och när jag inte sov så grät jag. Grät, grät och grät. HUR mycket kan man egentligen gråta? Vill inte begrava pappa på tisdag, vill inte ha en PICC-line på torsdag, vill inte ha cellgifter på fredag!! Vill veta hur jag kommer att må, så jag kan ställa in mej på det.... hatar ovissheten! Vill inte ha den här skitsjukdomen i min kropp! Sörjer mitt bortopererade bröst, sörjer SÅÅ mycket att jag snart tappar håret... Vill inte prova ut protes om en dryg vecka, vill inte prova ut peruk.... Vill inte vara tvungen att ringa sjukhuset i morgon och åka dit och tappa ur vätska ur bröstet. Vill inte ha en massa käcka superöverdrivet glada och positiva kommentarer från folk... JAG ORKAR INTE!!!

Jag vill inte ha mitt liv längre! Jag har inte bett om att få det, jag vill ha tillbaka mitt gamla liv, som det var förut! Nu, när allt äntligen började ordna upp sej, när jag äntligen, äntligen börjar få lite flyt och det kändes som att man kanske ändå skulle kunna få det rätt bra. Då kommer den där jävla skitcancern och tar över ALLT! O det finns inte ett enda skit jag kan göra åt saken...

FAAAAAAAAN!!!!!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...