Ungarna har fått kvällsmat, katterna har fått kvällsmat... själv åt jag kvällsmat förut. Skönt när det är gjort, o busbarnen börjar bli klara för sängen... då får mamman i huset en liten stund för sej själv att bara slappa innan det är dax att sova. Skippar skolan i morgon också, är fortfarande väldigt förkyld. Men en tur till Borås blir det nog ändå. Har ett par böcker från högskolebiblioteket som måste lämnas tillbaka, o så se om jag kan hitta begravningskläder till mej och sonen. Dottern har redan kläder som skönt är. Sen hem, städa lite innan mamma dyker upp på onsdag, o så MÅSTE jag börja läsa lite inför den powerpoint-presentationen jag ska skriva! Jag MÅSTE!!! Det tar nog inte så värst lång tid att skriva ihop det där eländet när jag väl börjar, men det är så himla svårt att få tummen ur och göra det.... Men VAD blir bättre för att jag väntar??   Behöver få arbetet gjort, så att jag direkt efter begravningen kan börja tentaplugga som en tok, för något plugg har det inte blivit nu..

 

AnetteJ

7 februari 2011 20:13

Hej hopp snubblade in på din lilla sida !!
Vilken pärs du gått igenom , både för egen del o saknaden av din pappa, men ändå fixar du det !!
Kikar nog åter
//Anette

http://www.jersmyrs-tillvaro.bloggplatsen.se

Liselott

7 februari 2011 20:17

Tack! :) Välkommen tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...