Ja, nu var det efterlängtade och förhatliga ärrkorrigeringsoperationen på US i Linköping över. Dagen blev långt ifrån så som det var tänkt att den skulle bli, men på något sätt så tog den slut ändå.   

Kl.07,15 i morse skulle jag infinna mig på Hand- och Plastikkirurgiska kliniken. Jag var nummer 1 bland dagens operationer, skönt tyckte jag så jag slapp gå och vänta halva dagen. Eftersom jag "bara" var där på dagkirurgi så var ju tanken att jag skulle ha gott om tid på mig att piggna till efter narkosen.

Men..... nu blir det ju aldrig som man har tänkt....

Blev inropad, fick byta om till stan's snygaste outfit, pre-medicinerades och fick en brits att ligga på när förberedelserna skulle göras. PVK skulle sättas, fick ett Glucos-dropp. Mitt i hela denna förberedelse fick jag veta att "din operation kommer nog att dröja lite, det är något strul med det sterila materialet". En stund senare fick jag veta att det var hål på en förpackning till ett sterilt instrument, vilket gjorde att det inte gick att använda. Instrumentet fick skickas tillbaka till sterilcentralen, och hela den proceduren skull ta ett par timmar. Sen gick tiden.... tur det finns både tidningar, radio och tv! Även om nu tv's utbud av intrassanta program inte är överhängande en vardagförmiddag..... Det hade blivit något mer strul med sterilcentralen, och medan jag vändade på detta så hade min kirurg opererat en annan patient, och den operationen tog längre tid än väntat. Strax innan kl.12 rullades jag äntligen in på operationssalen.

Antibiotikadropp, EKG-elektroder, saturationsmätare, blodtrycksmanchett, syrgas och Propofol. Och något mer spännande läkemedel som jag inte vet vad det var. Och därmed var jag over and out. Känslan när man somnar är både skön och obehaglig.....

När jag vaknade till liv igen hade klockan hunnit bli 14,45, men enligt uppgift hade jag redan varit på uppvaket en halvtimma då. Frös som en tok, skakade och hackade tänder, och grät som ett barn när alla spänningar släppte. Och var kissnödig. Var dock på tok för groggy för att gå upp på toa, så jag fick ett bäcken. Och.... jag ska arbeta _hårt_ för att aldrig mer lägga en patient på bäcken när jag jobbar!!! Det gick inte att göra sina behov liggandes på bäcken i sängen, hur mycket jag än ansträngde mig. SÅ, nu vet jag det! Det fick bli en stapplig sväng in på toa i alla fall.

Sen ett skönt täcke med varmluft. Blev varm efter en stund, och började sakta slappna av. Och då kom ju så klart det obligatoriska blodtrycksfallet. Låg stabilt lågt i tryck rätt länge och var ordentligt yr. Men ett systoliskt tryck på under 80 så mår man inte alltför toppen. Same shit som efter canceroperationen, så jag var förberedd. Drack lite vatten, mådde illa, och fick ett glucos-dropp till.

Ont? Ja, över bröstet hade jag ont precis efter operationen, så jag fick en omgång smärtstillande. När väl den smärtan släppte så är det mest ömt i buken. En fettsugning från buken är inte att leka med, känner jag.... Men det ska väl bli väl! Bara jag slipper skratta eller hosta, för det är inte skönt.

Ska ha en gördel dygnet runt i 2 veckor, för att trycka ihop magen lite. Lite plåster här och var, och sen finns det nog ett och annat stygn också, som jag får plocka bort själv om ett tag. Är man ssk så är man! *haha*

Vid 17-tiden kom kirurgen till uppvaken för att prata med mig. Hans första ord var "det där var det värsta jag har sett....". *haha* Så mycket ärrvävnad, så stramt, så stelt och så hårt. Han var inte nöjd med det han lyckades åstadkomma, på grund av hur allt såg ut så kunde han inte göra som han ville. Lite tråkigt när man har gått igenom det här..... men samtidigt inget man kunde veta innan. Återbesök om ett halvår ungefär, först då kan vi se hur pass bra operationen ändå lyckats. Men risken finns att jag kommer behöva opereras igen, och då på ett annat sätt, för att få loss ärret ordentligt.

Efter uppvaket, när jag blivit lössläppt från alla sladdar och slangar var det dags att sätta på sig egna kläder. SÅ skönt! Fast lite osmart att inte ha mjukisbyxor med resår i midjan..... snacka om miss i planeringen! *ler* Fick sitta en stund i en fåtölj, fick lite kaffe och några kex. Dom ville ha lite koll så att jag fick behålla det jag stoppade i mig och så att jag inte skulle trilla ihop någostans på vägen ut. Tillsammans med mig satt en annan nyopererad kvinna och hennes make. Vi hade en hel del gemensamma erfarenheter, tänkt att man kan känna en sådan samhörighet med en person man aldrig träffat förr! Rätt häftigt.

Strax efter kl.18 kunde jag äntligen ringa efter skjuts. SÅÅ gott det var med MAT när jag kom hem! Hade ju inte ätit något på ungefär ett dygn.

Ja, ungefär så har jag "roat" mig idag.   

Känner väl att jag kommer sova av ren utmattning inatt, dåligt med sömn ett par nätter tidigare och alla spänningar som släppt efter idag.

God natt, och mera kärlek åt folket!     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...