Idag har det verkligen varit skräp med mig... All började igår kväll, när jag kom hem efter att ha skjutsat barnen till sin pappa. Efter en helt underbar helg med barnen hemma blir det så vansinnigt tomt, tyst och ensamt.... Det är ingen vidare känsla, det. O när jag blir lite nere och ledsen så kommer allt annat över mig också. Allt som har hänt de senaste 1,5 åren. Det är väl kanske inte så konstigt egentligen. Men jag vill inte att det ska vara så! Jag vill kunna lägga allt bakom mig, gå vidare och vara glad som vanligt. Undrar just om det någonsin kommer att ske.... Troligtvis inte, men förhoppningsvis blir det lättare att leva med eländet i alla fall. Att jag dessutom vaknade med feber idag, efter att knappt ha fått någon sömn alls inatt gjorde inte livet särskit mycket trevigare. Har sovit bort större delen av dagen, och känner mig allmänt groggy just för tillfället. Hoppas att det inte blir någon mer feber nu, för denna veckan har jag då rakt inte tid att vara sjuk. Har skapligt ont i en tand också, som om det inte vore nog med allt annat... en tand jag bet sönder för ett tag sedan, har en lagning i den tanden som var allt annat än ok. Ren tur i oturen att skadan när jag bet sönder tanden inte blev större. Var hos tandläkaren och fick det lagat, men nu börjar det göra mer och mer ont. BLÄ!!

Att sen ångesten inför c-uppsatsexaminationen kommer smygande också gör ju inte saken bättre.... Och nej, det är inte bara att jag är "lite nervös". Har riktig j****a ångest, o så har det varit inför varje seminarium under hela utbildningen. Jag verkligen hatar det..... Det börjar flera dagar innan seminariet äger rum. Jag sover inte, jag äter inte, jag kan inte fokusera, jag kan inte koncentrera mig, jag kan inte slappna av, jag är rastlös och går runt i lägenheten som en osalig ande utan att finna ro. Det kryper i kroppen på mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är fruktansvärt jobbigt!!! Varför ska det vara så??? Det blir inte bättre för att folk försöker peppa, det blir inte bättre av att tänka på att detta är det absolut sista jag gör på utbildningen, sen är jag färdig sjuksköterska. Det hjälper inte, det är lika j****a jobbigt ändå. BLÄ en gång till!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...