Har så fullt upp med verkligheten att jag helt glömt bort att fira min cytostatika"födelsedag"!! Ett gott tecken, kanske.. *ler* Den 18 februari var det ett år sedan jag fick min första cyt-behandling. Hualigen.... ryser när jag tänker tillbaka på eländet. Inte för att det är något att fira, det faktum att jag fått cyt... Men det är banne mej värt att fira att det har gått ett år sedan dess, och att jag mår bra nu!!   DET ska jag fira, varje år! Varje dag, kanske, till och med!

Och ni, ni glömmer väl ine att känna igenom era bröst emellanåt?? Gör det till en vana!! Det tar inte så mycket tid, kostar ingenting, men kan vara värt allt! Dra er inte för att söka vårdcentral/bröstmottagning om ni känner något som inte ska/brukar vara där. Hellre en gång för mycket än en gång för lite, dra inte ut på tiden, sök vården direkt!! Better safe then sorry!

NU ska jag försöka mig på konsten att slappa lite, hur nu det ska gå med tanke på att jag ska skriva tenta i morgon... *gah*

 

Carin Lökken

23 februari 2012 19:54

Lycka till med tentan och det vanliga livet. visst är vanliga dagar härliga!!

http://eroskampmotthanatosimittbrst.blogspot.com

Liselott

23 februari 2012 20:01

Tack! :) Ja, helt vanliga dagar är klart underskattade... *kram*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...