Dag 3 utan Anastrozol, och nu börjar jag märka skillnad. Utlsagen kliar inte lika förbaksat mycket längre och är inte riktigt lika ilsket röda. Det går helt klart åt rätt håll. Skönt!! Fast dumt. Dumt att det blev som det blev. Hade ett par andra saker jag tänkte att utslagen kunde bero på också, men jag har inte ändrat på något förutom att jag har slutat med medicinen. Och det hjäper. Alltså beror det på medicinen. Har läst på lite, och man kan tydligen får väldigt besvärliga hudproblem av Anastrozol... Nu hoppas jag att tiden går fort fram till läkarbesöket den 23:e så jag får veta vad dom har för planer nu! Gillar inte att gå utan medicin...

 

Gittan

15 november 2011 15:22

Hej hej!

Jag är syster till din kompis Veronica Appelqvist och du och jag är vänner på facebook men vi känner inte varandra. Jag har följt din blogg ett tag nu (har läst ifatt sedan första inlägget). Jag är grymt imponerad av dig. Trots olika motgångar så orkar du hålla humöret uppe och du verkar vara en människa som aldrig ger upp! Jag hoppas så innerligt att allt ska gå bra för dig - både i kampen mot cancern och att du får din efterlängtade sjuksköterskeexamen. Jag kommer i fortsättningen självklart att följa din blogg. Känner glädje med dig för håret ditt som börjar komma tillbaka - fortsätt att lägga upp bilder!!!

Stor kramis från Gittan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...