Skulle inte skrivit det där jag skrev förut, att jag inte har några ryggsmärtor efter denna behandlingen! För smärtorna i ryggen och bröstbenet kom idag, och ökade i samma fart som febern... :( Ibland en pulserande smärta i ryggslut och bröstben, precis som om någon står inne i skelettet och slår mej med en hammare. Däremellan lite mer "finvågig" smärta som kommer och går. Och till det har jag 38,4 i feber och är rejält yr. Tur man kan sova i alla fall! Har nu stoppat i mej både Alvedon och Morfin, och hoppas kunna sova vidare om en stund. Avvaktar och ser vartåt det bär, efter Neulasta-sprutan har jag i alla fall inte någon neutropeni, och det har ju varit så här tidigare Taxotere-behandlingar också. Mår så skit som jag bara kan, tror jag, och det faktum att det är sista gången är ingen tröst alls just nu... Men det ska bli bättre. Nu kan det bara bli bättre! I morgon, eller i övermorgon, så borde det vända. Sen ska jag må bra!!

Tror på en bättre dag i morgon!

 

Anna

20 juni 2011 11:17

Hej!
Har följt din blogg ett tag nu och det gör ont i hela mig när jag hör hur du mår )=
Jag är själv igenom cyton och strålningen och har nu hälften av herceptinbehandlingarna kvar.
Vilket sjukhus tillhör du?
Det kommer snart bättre dagar!!! Jag piggnade till mkt mellan cyto och strålning, blev lite trött igen under tiden, men sen börjar återhämtningen på riktigt!
Kram Anna

Liselott

20 juni 2011 15:15

Hej Anna!

Skönt att du har kommit så långt i behandlingarna! Jag slipper Herceptinet, men ska gå på antihormonerna när strålnigen är klar.
Jag till hör Borås lasarett.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...