Ja, idag var det då dags för läkarbesök igen, i samband med att det snart är dags för sista cellgifterna. Den här läkaren är lite svår, ibland är hon så dum så jag skulle kunna strypa människan, ibland är hon helt underbar och mysig. Idag hade hon den bästa dagen jag sett hos henne! Trevlig, pratglad, tröstande när jag bröt ihop, inga problem med något som jag frågade eller ville ha utskrivet, hon bara fixade. :) Tur det, för min sinnesstämning är allt annat är bra idag, o hade hon börjat krångla med mej så hade jag krånglat tillbaka 1000 gånger om, kan jag lova... Borde eg. byta läkare så att denna jag träffade idag blir min PAL. Hon som är min PAL har jag bara träffat en enda gång, det var den dagen jag fick besked om tumöranalysen och min behandlingplan. Det är längesen det... Eller, det är inte så himla längesen egentligen, 4 månader bara, men det känns som en jättelång evighet.

Vi pratade en stund om hur jag mår, biverkningar och sån't. Sen blev det en undersökning då hon kände igenom både det friska bröstet, det opererade bröstet och lymfkörtlar i armhålorna och på halsen. Inga konstigheter. Alltid skönt att veta! :) Efter det blev det lite prat om framtiden. Ska ju övergå på strålning när cellgifterna är klara. Ungefär en månad efter sista cellgifterna drar strålningen igång, så det ska bli precis att jag är klar med strålningen innan skolan börjar, om nu inget krånglar på vägen. Fast jag räknar mer eller mindre med att NÅGOT ska strula, för det mesta har ju strulat hittills... Ja, nu får jag sitta här och vänta på en kallelse till strålenheten för att gjuta en kudde, så att jag ligger i exakt samma ställning vid varje stråltillfälle, och ställa in strålfältet. Sen drar hela härligheten igång! En resa till sjukhuset varje vardag i 6,5 veckor, 33 stråltillfällen. Sommaren är räddad!! ;) Känns riktigt skit att inte kunna/hinna/orka/ha råd med att göra något kul med barnen denna sommaren.... Men vi får försöka hitta lite små glädjestunder här hemma istället, så gott det går.

Till min stora förskräckelse fick jag veta att Zoladex-sprutan jag tar var 4:e vecka ska jag hålla på med i 3 år.... *gah* Hade fått för mej att det bara var under cellgifterna jag skulle ha den, så lät det på läkaren när jag fick den, och sluta med den när jag börjar med de anti-hormonella tabletterna... Men men, det är bara att stå ut! Zoladex är sprutan from hell, särskilt när man ska ta den själv. Nålen är rejält grov, blir nästan stissig bara jag tänker på den.... Inte fick jag gå över till den man tar var 3:e månad heller, utan det är var 4:e vecka som gäller i mitt fall. Nåja, det är väl bara att stå ut, kämpa på med sina sprutor. Alltså, det gör inte ont att ta den, det känns nästan inte alls. Men bara att se den nålen, att sticka in den i sin egen kropp..... kan ju inte gärna titta bort när jag sticker heller. Det är nog mest det som är jobbigt, jag har inget emot att bli stucken bara jag slipper titta på det. Men när jag tar spruta på mej själv är jag ju så illa tvungen att titta... *ler* Anti-hormontabletterna jag sen ska hålla på med i 5 år ska jag inte börja med förrän efter att strålningen är slut.

Tjatade mej till ett nytt sjukintyg också! Eller, tjatade o tjatade.... påminde, en gång till, om att jag vill ha ett! Sa till om det när jag fick förra cellgifterna, den 24/5, tyckte jag var ute i så god tid och skulle hinna få det och skicka in det till försäkringskassan innan denna sjukperioden gick ut. Men tji fick jag, det är visst rätt svårt att skriva ut ett sjukintyg.... Bara väntar på att försäkringskassan ska höra av sej och fråga vad jag pysslar med, när sjukperioden gick ut den 3 juni och jag inte har skickat in något nytt intyg, att det ska bli strul med att jag skulle bli återbetalsningsskyldig till CSN o massa sån't. Målar ju så klart upp värsta tänkbara scenario hela tiden....  Det var likadant när jag skulle få det första sjukintyget, fick påminna dom flera gånger inna jag fick något. Det är så jobbigt! Tycker det ska räcka att säga till en gång, jag orkar inte hålla på att tjata och påminna hela tiden, en så'n sak ska bara flyta på. I alla fall så blir jag sjukskriven till 30 september. Blev riktigt glad! Det innbär att jag kan ta det lugnt, om det nu är så att jag inte orkar dra igång och plugga fullt när jag precis är färdigstrålad. Ingen kan ju säga hur trött jag kommer vara då och hur jag kommer att må. Ev. kanske jag läser på halvtid och är sjukskriven på halvtid, kunde passa bra eftersom c-uppsatskursen går på halvtid hela terminen. Då slipper jag ju dessutom skriva c-uppsats på halvtid och läsa en kurs med 3 veckors teori och 7 veckors praktik på heltid samtidigt. Nåja, vi får se hur det blir, hur det går o sån't. Kan inte säga något förrän sommaren börjar närma sej sitt slut. Men det är ändå skönt att ha en plan B, ifall jag inte skulle orka. Under förutsättning att CSN nu bestämmer sej för att stå på min sida.... det vet jag ju inte än.

Idag skulle jag stått på Elmia i Jönköping, tagit emot diplom och fått min sjuksköterskeexamen efter 3 års tuffa studier. Det skulle varit en glad dag, fest och trevligheter. Men så är det inte idag.

Istället "roar" jag mig med provtagning och läkarbesök på onkologen. Lagom kul.... *not*

Jävla liv!!!!!!!!!!