Är fortfarande väldigt trött, men inte riktigt lika mycket som tidigare. Är fortfarande yr och groggy, men inte riktigt lika myckt som tidigare. Igår och idag har skelettsmärtorna, framför allt i ländryggen och smalbenen, slagit till med full kraft. Men det är hanterbart. Smaken i munnen or fortfarande lite märkligt, men svampen på tungan börjar sakta ge sej. Så jo, jag kan nog säga att jag börjar piggna till litegrann efter senaste behandlingen. Inte mycket, men lite. Det värsta är över. Sååååå det innebär ju att: DET ÄR BARA EN BEHANDLING KVAR!!!!!!!!!!!!!!!!!! Har avverkat 5, nu är det bara 1 kvar! Visserligen är jag så totalt nerkörd så det känns som att en omgång till av cellgifterna kommer att ta livet av mej.... *ler* Men bara en gång till, sen får jag återhämta mej. På riktigt, under lång tid. HURRA!!! Hur illa det än blir efter nästa gång, så är det SISTA gången. Känns som jag kan stå ut med nästan vad som helst då.  Vid nästa behandling har barnen dessutom sommarlov, så jag slipper passet med att se till att skolväskor är packade, läxor är gjorda, att dom kommer upp och iväg på morgonen osv. Vi kommer allihop bara kunna lata oss och göra som vi vill, gott! Ska bli SÅ skönt att bocka av den här delen av behandlingen! Sen är det bara att hoppas på att jag aldrig mer i hela mitt liv ska behöva utsättas för detta. För det är en riktig plåga och pina, det kan jag lova.... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...