Blev så himla trött ikväll..... Vad beror det på? Cellgifterna? Sprutan jag tog förut? Det faktum att jag inte sovit mer än 5 timmar två nätter i rad pga kortisonet? Antagligen en blandning av alla tre... Börjar känna mej sliten i munslemhinnan, saker och ting smakar inte överdrivet mycket. Var så himla sugen på choklad förut, och köpte mej lite sån't, men det smakar inget vidare.... Smakar inte illa, men smakar inte så mycket heller. Har också kommit på att mina varma rödblossnade kinder jag hade igår efter behandlingen, och har haft lite idag också, är en liten allergisk reaktion av cellgifterna. Det kan även smärtan efter pvk'n vara, hade lite ont i armen när jag fick behandlingen och har haft ont efteråt också. Tar sista kortisonet ikväll, så nu är det väl bara att invänta alla möjliga biverkningar. Hualigen så skönt de ska bli när sista behandlingen är över och biverkningarna börjar ge sej! Nåja, en dag i taget.... en sak i taget.... Är i alla fall glad över att inte vara tvungen att plugga till någon tenta eller skiva arbeten och lämna in. Kan leva och göra som jag vill. Och det blir inte så mycket, det... Det räcker med att sitta i soffan inte inte göra något, just nu känns det tillräckligt ansträngande.

Men visst måte det vara lite vuxenpoäng på att man mitt i sitt livs värsta ekonomiska kis och orostid lyckas tänka på att leta upp en sparkonto med betydligt bättre ränta en det vanliga kontot, och börjar planera ett långsiktigt sparande! :) Är nöjd över mej själv, trots alls, känns skönt. Var väl mest en slump att jag råkade trilla över det... men det känns skönt, otroligt skönt. Nu ska det bli ordning på mej! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...