Ja, i morgon är det dags, cellgiftsbehansling nummer 4 av 6. Gud, vad jag längtar tills det är över!!!! Får en ny sorts gifter i morgon, och ska få sprutor också som gör att mina vita blodkroppar återbilas lite snabbare. Har idag påbörjat en rätt hög dos kortison som jag ska äta i tre dagar, dagen innan, samma dag och dagen efter behandlingen. Detta för att minska en eventuell allergisk reaktion på cellgifterna och för att driva ut vätska och minska svullnad, för man kan tydligen svullna rätt bra av dessa gifter. I övrigt är det bara att vänta och se vad jag kommer få för biverkningar. Försöker att inte tänka alltför mycket på det, hur jag kommer må. Ingen vet ju, och det man inte vet har man inte ont av. Men samtidigt är det sååååå frustrerande att inte veta! Visste jag att jag skulle må skit så kunde jag ställa in mej på det och ha lättare för att hantera det. Men men, det blir som det blir. Bara jag står på benen på lördag när vi ska sätta urnan med pappas stoft i graven, så är jag nöjd!

Ska även söka fondmedel i morgon. Hoppas, hoppas att jag får något beviljat! Ekonomin är inte lätt, värre blir det över sommaren, och höstens pluggande ligger i farozonen då jag inte längre har rätt till tilläggslån från CSN... Det är mycket med det jordiska! Som om det inte räckte med att vara sjuk, liksom....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...