Fick i morse beskedet om att det där superdåliga skolarbetet jag skickade in häromdagen blev godkänt!    HUR glad blev jag på en skala??? Suuuuuperglad och lycklig, och alldeles chockad. Trodde jag absolut inte, så dåligt skrivet som det var.... men tydligen tillräckligt för min lärare, och det är ju huvudsaken. Så nu fick jag en hel massa tentaenergi!    Plugga, plugga, plugga! SÅÅÅ skönt att bara tentaplugga! Bara hoppas att en annan lärare inte kommer på att jag borde skriva ett "missat seminarie"arbete för honom också...   

Tog en promenad förut, 3km blev det idag. Skönt! Solen skiner och himlen är blå. Men det blåser vansinnigt kallt, och termometern visar på lite för många minusgrader för att jag ska tycka att det är ok. 

Tog mej en dusch förut också. Bäst att tvätta ur håret lite innan frisörbesök och perukutprovning i morgon. Mycket spännande man får vara med om! *hehe*

Armen gör fortfarande gräsligt ont. Går på fulldos alvedon, men det hjälper inte mycket.... alvedon som smärtstillande har aldrig fungerat särskilt bra på mej, jag behöver ibumetin för det. Meeen nu får man ju inte kombinera blodförtunnande medicin och ibumetin, så det är bara att stå ut ändå. Det som inte dödar, det härdar! Eller nå't..   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...