To hell and back

Senaste inläggen

Av Liselott - 6 mars 2015 23:06

Det är skumt! Min hår efter cyt'en är en märklig följetång...... Alla som följt mig vet ju att jag varit oerhört ledsen över att mit hår varit tunnare än förut, och speciellt väldigt tunt på hjässan. Men nu börjar det bli tjockare. Och det är trevligt!! Fast det börjar bli tjockare på hela huvudet, så det ser fortfarande väldigt tunt ut på hjässan.....   Alltså, jag måste gå till frissan snart..... klippa topparna och jämna till det lite. Vem vet, kanske gör det susen för tjockheten också?? *hoppas*

ANNONS
Av Liselott - 23 februari 2015 20:39

Har idag avverkat första dagen på nya jobbet, som trainee-ssk på OP/IVA. Mina första 4 veckor ska spenderas på uppvakningsavdelningen. Idag har jag som sagt avverkat första dagen, 10,30-19. Behöver jag säga att jag är trött??? Herre jisses så många nya intryck och nya människor....... ändå var det en lugn dag på UVA. Och jag känner till lokalerna ifrån min praktik, så ALLT är inte nytt ändå... Dessa första dagar går jag tillsammans med en uska, för att få the basic i omvårdnaden på UVA. Toppenbra!! Jag känner igen flera personer ifrån min praktik på IVA/UVA, och det är flera personer som känner igen mig. Kul att dom gör det efter så lång tid! Och eftersom jag har ändrat mig lite sedan dess, på den tiden sprang jag runt med en svart/vit sjal på huvudet och hade typ inget hår. Det är lite skillnad nu....... särskilt som håret faktiskt på sista tiden har blivit tjockare! :) Nu är jag trött i både huvud och kropp, och det kommer inte alls att bli några problem att somna ikväll. Tur att jag har sovmorgon i morgon! :) Och att jag bara jobbar 3 dagar denna veckan....... känns som att det kommer räcka mer än väl! Jag är SÅÅ glad att jag har fått den här chansen att jobba som trainee på OP/IVA 3,5 månader! Ett sånt once-in-a-lifetime-läge som man bara inte kan missa. Till hösten ser jag fram emot 100% plugg. :)

ANNONS
Av Liselott - 10 februari 2015 14:09

Smärtan berodde inte på vare sig träningsvärk eller överansträgning. Smärtan flyttade runt lite i armen allt eftersom tiden gick, och det tyckte jag var en smula märkligt...... Igår eftermiddag kände jag mig risig. Feber, ökad svullnad i armen, smärta, hela handen och armen var röd och varm. Jag har bara en sak att säga: infektion!! Rosfeber. Erysipelas. Jippi!! *not* Kl.18,15 satte jag mig i väntrummet på akuten, 18,45 fick jag ett rum. Sen dröjde det ända till 22,35 innan lilla Fru Doktorn kom. Då mådde jag ännu sämre, frös och armen var väldigt röd.... och väldigt varm.......

  Så här såg jag ut, även på överarmen.

  Fick nål och antibiotikadropp, och blev inlagd på KAVA.

  Någon som vet hur lyxig denna mat är efter 12 timmar utan mat och nästan 6 timmar väntandes på akuten??? Strax innan midnatt serverades denna fantastiska måltid på KAVA.


I morse när jag vaknade var armen betydligt finare än igår. Dock var handen fortfarande rejält röd. Ytterligare en dos antibiotikadropp, och lite prover. Och frukost! VET ni hur gott det är med frukost?? Gröt, smörgås, kaffe och juice. *nice* Inväntade läkarens rond, och han tyckte att jag blivit så pass bra över natten att jag kunde åka hem med tablett antibiotika. Ja tack, sa jag! Fick dock invänta en infektionsläkare som skulle bestämma antibiotikasort och behanslingstid. Läkaren kom mitt i lunchen, som också var fantastiskt god. ALL heder till sjukhusköket! Framåt tidiga eftermiddagen blev jag utsläppt, och nu sitter jag hemma och njuter av att jag kommit så pass lindrigt undan med min rosfeber som jag har gjort. Och hoppas innerligt att jag slipper eländet ett tag framöver! Men jag ska inte klaga, jag har haft mitt ödem i 3 år och 7 månader, och detta är min första rosinfektion. Och den blev som sagt väldigt lindrig. Nu ska jag mumsa Kåvepenin i 10 dagar, sen hoppas jag skiten är väck och jag slipper vara sjuk mer på ett tag! Var ju hemma från jobbet för en vecka sen för jag låg däckad i förkylning. En förkylning som fortfarande gör sig påmind i form av hosta och snorig näsa.


Vill till sist rikta ett stort TACK till all berörd personal på KAVA, Länssjukhuset Ryhov i Jönköping, för fantastiskt bra bemötande, och att ni tar er tid. Kände mig verkligen sedd både som patient och person. 

Av Liselott - 8 februari 2015 00:35

För första gången sedan jag fick mitt lymföden i juli för snart 4 år sedan så har jag ont i min skräparm. Riktigt ont! Ifrån armvecket, upp på insidan av överarmen och upp i axeln. Och jag vet inte vad jag har gjort!! Kan inte komma på att jag har gjort något annorlunda mot vanligt...... Sträckning? Träningsvärk? Tja, ingen vet..... men ont gör det! Och jag tycker det känns BLÄÄÄÄÄ!


Längtar till på fredag då jag ska träffa en kinesisk läkare som kan en hel del om just lymfödem. Ställer mitt hopp till henne! För annars är jag redo att kasta ut min skräparm genom fönstret och sen gräva ner den någonstans. För nu är jag less.   

Av Liselott - 4 februari 2015 23:04

Nu är det äntligen klart, den 23/2 så lämnar jag Medicin A för en trainee-tjänst på IVA. YEY!!!!!!!!!!!!! Kommer att sakna ihjäl mig efter mina sötnötar på Med.A, men samtidigt så kommer jag att bara suuuuuuga åt mig alla nya intryck och kunskaper jag får på IVA. Längtar SÅÅÅÅÅ mycket!!

Av Liselott - 27 januari 2015 03:23

filosoferar lite...... Det har ju inte blivit så många inlägg i den här bloggen på sista tiden. Livet tar ju vändningar som man inte räknat med och som man inte har en aning om. Mitt liv tog en cancervändning när jag var 32 år. Det är drygt 4 år sedan nu. En vändning jag inte hade räknat med, en vändning jag aldrig hade kunnat föreställa mig. En vändning jag gärna hade sluppit, men som jag samtidigt är glad för.


Idag är jag så frisk som man kan vara efter en cancerdiagnos. Jag lever mitt liv till fullo. Jag trivs och gör det mesta jag kan av alla ögonblick! Nu börjar det bli dags att på allvar lägga cancerivet bakom mig. Så nu kommer min blogg att ta en ny vändning! Jag ska börja skiva mer, men inte om cancer. Jag ska börja skriva om mitt liv på väg mot IVA-sjuksköterska! Inom en snar framtid byter jag tryggheten på Medicin A mot ovissheten på IVA. Trainee-sjuksköterska ska jag bli, jobba på IVA några månader under handledning. Lära mig så mycket jag bara kan. Allt för att sedan börja plugga till IVA-sjuksköterska på heltid till hösten 2015. Hualigen så läskigt! Och så alldeles underbart fantastiskt roligt! En så'n superchans det är för mig att få jobba där innan jag hoppar på den utbildning som jag under hela min ssk-karriär tänkt att jag ska läsa. Kommer att sakna ihjäl mig efter mina arbetskamrater och patienter på Med. A, men är helt övertygad om att mitt "nya" liv på IVA kommer att bli alldeles toppenbra! Nya arbetskamrater, nya utmaningar, nya lärdomar, det är det här jag vill med mitt liv!

Av Liselott - 17 januari 2015 13:29

Simning är bra för skräparmen! :) Jag har börjat simma tillsammans med några arbetskamrater, och trots att vi bara varit iväg tre gånger än så märker jag stor skillnad på skräparmen. Framför allt kring lederna (axel, armbåge och fingrar) där det inte alls är lika mycket vätska längre, men också på rörligheten i lederna som är mycket bättre. Och det säger ju sig självt, mindre vätska i vävnaden = bättre rörlighet i leden. Armen i stort är också bättre på så vis att den inte är lika hård. Det är bra! En mjuk arm innebär vätska som relativt lätt kan pumpas bort. Har kört ett par vändor med min lymfpress också, och det är så skönt! Idag när jag drog på mig ärmen till pumpen så stack fingrarna ut i andra änden! Något som aldrig hänt förut. Det måste ju innebära att jag har mycket mindre vätska runt axeln så att jag kan få upp ärmen längre. Nu ska jag börja skärpa till mig ordentligt med kompressionsstrumporna också. Det ska bli mycket intressant att se hur detta utvecklar sig! 

Av Liselott - 7 januari 2015 20:05

Längesen jag uppdaterade er nu! Och det är på sätt och vis bra, för det betyder att mitt liv rullar på som det ska och inget cancer-knasigt händer. 


Var på mammografi i slutet av november, och allt såg fint ut. Nice! Sen i mitten av december fick jag svar på den onkogenetiska utredningen. Finns inga fel på mina gener som gjorde att jag fick cancer. Skönt! För då vet jag att jag inte för skiten vidare till nästa generation i alla fall. Dom (på onkogenetiska regionmottagningen i Linköping) rekommenderar att jag ska få fortsätta med årliga mammografikontroller, samt att min dotter får börja med kontroller när hon är 25 år. Känns helt ok för mig!


I mitt privatliv går saker och grejer framåt just nu! Förlovade mig med the love of my life 1 november -14, och det känns SÅÅ bra! Något jag under min cancerresa aldrig trodde skulle hända, och jag är så innerligt tacksam för att jag har denna underbare man vid min sida som stöttar i vått och torrt.

I yrkeslivet går det också framåt. Jag har fått en ny tjänst som jag börjar den 9/2. En trainee-tjänst på IVA på samma sjukhus där jag redan jobbar. En jättechans för mig att prova på yrket som IVA-sjuksköterska innan jag sätter mig på skolbänken till hösten och läser in min specialistutbildning.


  Seså, kläm nu på brösten, det är aldrig vare sig för tidigt eller för sent att börja!   

Presentation


Den 21/12 2010, 32 år gammal, fick jag diagnosen bröstcancer. Operation, cellgifter, strålning och anti-hormonell behandling blev "domen". FRISK nu, och det tänker jag fortsätta vara. :)

The Essence Vitae Project

Att återfå balans och livsglädje

Några foton

  2014 05 03

 

2013 05 03

  2012 05 03

  2011 05 19

Min Insamling till Cancerfonden

Länkar

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Följ bloggen

Följ To hell and back med Blogkeen
Följ To hell and back med Bloglovin'

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se