I och med cellgifter och Zoladex-sprutorna gick jag från "normal" till klimakteriemänniska. Har liksom vant min vid det... Nu har dock min kropp fått för sig att jag ska bli lite hormonstinn igen, kanske kan förklara mina lite underliga humörsvängningar jag haft på sista tiden.... *ler* Tycker det känns lite halvkul, faktiskt, att veta att det far omkring en massa östrogener i kroppen, då gänget av tumörer jag hade i bröstet var 100% östrogenberoende. Visserligen äter jag Tamoxifen för att hindra östrogenets verkan, men ändå.... Sist jag pratade med min läkare sa hon att hon troligtvis inte skulle sätta in Zoladex igen, även om min östrogenproduktion kommer igång. Det känns en smula olustigt, måste jag säga....   Nåja, vi får se vad fru doktorn säger, ska snart träffa henne igen....

Ska man skratta eller gråta åt det där håret????   Kanske snart dags att införskaffa lite stylingprodukter....   

Ögonbrynen var det sista i hårväg som jag tappade under cellgiftsbehandlingarna. Efter att de trillade av har de sedan lyst med sin frånvaro.... Ända tills nu!! Tittar man noga kan man börja ana att det finns ett och annat lite mörkare strå där brynen ska sitta. ÄNTLIGEN!!! Det var verkligen på tiden. I kombination med att håret växer och faktiskt sakta med säkert börjar bli lite tjockare även uppepå skallen, så börjar jag känna mig mer och mer normal igen.   

Då har det gått en tid igen... En tid full av vanligt liv, full av skolarbete och full av flytt. Nu har jag i alla fall tömt gamla lägenheten och lämnat ifrån mig nycklarna, SÅ skönt! Visserligen är det kaos i nya lägenheten, lådor och kassar ÖVERALLT. Men det är skönt att bara vara på ett ställe. :)

Skolan rullar på.... Praktiken är slut, alla omvårdnadsarbeten är redovisade, inskickade och klara. GOTT! Nu är det "bara" c-uppsatsen kvar... *hualigen* Men det går framåt, det gör det. O tur är väl det, eftersom jag har skrivt på mitt första anställningsavtal som sjuksköterska. Ser verkligen fram emot sommarens arbete!

Var hos sjukgymnasten i tisdags. Den sensaste handsken jag fick funkar ju inte alls.... Två av fingrarna domnar, ett finger så mycket så det gör vansinnigt ont. Behöver väl inte säga att jag inte använer den handsken.... Armstrumpan däremot är rätt ok. Har gjort en ny beställning på handske, något större på de fingrar som domnar, och med hela fingrar som täcker även fingertopparna. Så får vi se.... börjar så smått ge upp hoppet om att hitta något som fungerar helt och hållet...

Nu var det längesen jag skrev igen.... Tiden går så fort, och jag har så fullt upp, så jag glömmer bort det här bloggandet. Visserligen har jag inte så mycket att skriva om längre.. livet rullar på. Pluggar, flyttar, har fått sommarjobb (mitt första jobb som sjuksköterska, SÅÅ spännande!!), gosar med sötbarnen. Längtar efter att verkligheten ska lugna sig lite! Har alldeles på tok för mycket att göra just nu... Men det är ett par veckor till, sen kan jag släppa praktik-kursen jag håller på med nu och enbart ägna mig åt c-uppsatsen resten av terminen. Härligt, härligt!

Armen är fortfarande dum... Fick en ny handske och strumpa för ett litet tag sedan, en tvådelad historia som inte alls är bra. Eller... armstrumpan är skaplig, men handsken kan jag inte använda. Lillfingret domnar och gör ont, ringfingret domnar, och fingertopparna svullnar trots att handsken sitter väldigt långt ut på fingrarna. BLÄÄ vad jag är trött på det där j***a lymfödemet! Ska till sjukgymnasten nästa vecka för uppföljning av mina nya kompression, vi får se vad hon kan hitta på.... Själv önskar jag en hel handske och strumpa, inte tvådelat. Hade lite dålig koll på att det var beställt tvådelat denna gången, fattade aldrig det..... Ska se till att säga till om att jag inte vill ha det så.

har jag varit på idag! Utvärdering av både Tamoxifen och min anti-depressiva behandling. 5 minuter tog det... *ler* Tamoxifen-behandlingen är det inga problem med, jag har inga som helst biverkningar av tabletterna. Det är bara att knapra vidare.

Sen var det då min anti-depressiva behandling.. Med tanke på hur bra jag mår nu så var jag lite rädd för att läkaren skulle tycka att jag ska sluta med tabletterna nu. Men det behövde jag inte, hon frågade hur jag tänkte kring fortsättningen, och jag svarade precis som jag kände, att visst vill jag eg. sluta med dom, SSRI är inget man vill stoppa i sig mer än nödvändigt.. Men samtidigt känns det lite vanskligt att sluta nu, när jag mår så pass bra som jag gör. Har ju inte mått så här bra på flera år. Det är ju inte särskilt länge som jag har mått bra heller, det är inte längesen jag var sjukskriven och gick hemma och mådde riktigt skit. Men jag sa också att jag kan tänka mig att testa att sänka dosen på tablettera. Så en halvering av dosen blir det, för att testa ett tag. O skulle det vara så att det inte fungerar så får jag på eget initiativ höja dosen igen till det jag har nu. Jag vet ju att jag mår bra på nuvarande dos. :) Eftersom jag inte har några som helst biverkningar av de tabletterna heller så behöver vi ju inte stressa fram en utsättning av dem. Skönt, för jag har ingen lust att trilla ner i mitt djupa svarta hål igen.... Nytt läkarbesök om 3 månader för ny utvärdering och bedömning.

Sen måste jag ju alltid träffa på lite gamla arbetskrmrater när jag är på onkologen, det är så kul! Prata bort några minuter, uppdatera dem om läget.

Annars är det fullt upp, är mitt uppe i min praktik, skriver c-uppsats, skriver omvårdnadsarbete, kör grejer till nya lägenheten.... Livet flyter på!   

Har varit en sväng tillsjukgymnasten idag igen, med min kära lilla arm. På plats fanns även en kvinna från företaget som tillverkar kompressionsstrumporna jag använder. En mycket trevlig och kunnig människa! Det togs nya mått och vi diskuterade lite fram och tillbaka hur vi ska komma runt problemet med att min hand svullnar. Till slut blev svaret att vi ska börja med att prova en tvådelad variant igen, med en handske och så en strumpa som sitter lite lösare över handleden. De ska även sys in en ficka i handsken så jag kan lägga i lite extra tryck på handryggen om det behövs. Längre fingrar på handsken än jag har nu, och så småningom kanske även en speciell natt-handske med helt täckta fingrar.

Har kommit igång med min praktik nu, känns jättebra! Trivs kanon på UVA, trots att det är fullständligt kaos där. *ler* Har en jättebra handledare. Ser fram emot mina veckor på narkosen och operation också, tycker det är kul att få göra lite "annorlunda" saker. :)

2 sommarjobbs-intervjuer är avklarade också, inväntar besked, ska bli skönt att få det färdigt! Båda ställena jag var på var väldigt glada över att jag bara pluggar halvtid terminens sista 10 veckor, för då kan jag börja inskolningen innan terminen är slut. Det är bra, för det blir lite tight om tid annars.... O jag gråter inte över att kunna tjäna lite pengar under de sista veckorna i skolan. :)

Annars är livet som vanligt, fullt ös, o jag mår bra. Det är så skönt att ha ett liv! :)

Har så fullt upp med verkligheten att jag helt glömt bort att fira min cytostatika"födelsedag"!! Ett gott tecken, kanske.. *ler* Den 18 februari var det ett år sedan jag fick min första cyt-behandling. Hualigen.... ryser när jag tänker tillbaka på eländet. Inte för att det är något att fira, det faktum att jag fått cyt... Men det är banne mej värt att fira att det har gått ett år sedan dess, och att jag mår bra nu!!   DET ska jag fira, varje år! Varje dag, kanske, till och med!

Och ni, ni glömmer väl ine att känna igenom era bröst emellanåt?? Gör det till en vana!! Det tar inte så mycket tid, kostar ingenting, men kan vara värt allt! Dra er inte för att söka vårdcentral/bröstmottagning om ni känner något som inte ska/brukar vara där. Hellre en gång för mycket än en gång för lite, dra inte ut på tiden, sök vården direkt!! Better safe then sorry!

NU ska jag försöka mig på konsten att slappa lite, hur nu det ska gå med tanke på att jag ska skriva tenta i morgon... *gah*