Idag har jag tofs. Inte för att det är särskilt snyggt.... utan för att jag KAN! Det är stort!

Har även fixat till min "examenshörna". Tycker det blev riktigt fint!         

Igår var det en så'n där 1-årsdag igen. 1 år har gått sedan jag fick sista omgången cellgifter. Satt igår och läste tillbaka i bloggen vad jag skrivit just denna dag förra året, och hur jag mådde dagarna efter. Fy fan, alltså... Visserligen vet jag att jag mådde riktigt skit, men samtidigt har jag nästan förträngt hur illa det var... Kanske en försvarsmekanism? Att man vet hur det var, men vill glömma det för det var så överjävligt jobbigt... Det positiva med denna sista cellgiftsbehandling var ju dock att efter det har allt bara blivit bättre! Visst, det var en tuff sommar med strålningen, alla biverkningar och resor till sjukhuset varje dag när jag inte mådde bra. Sen var det en tung höst med depression och frustration över att inte vara som vanligt, att inte orka, det var svårt att slappna av och låta återhämtningen ta sin tid. Men allt vände, och jag har sakta med säkert piggnat till igen. Är väl inte helt återhämtad än, men jag har kommit en bra bit på väg! Jag har ändå fixat att plugga, jag fixar att jobba och hålla ihop vardagen. Det är huvudsaken. Allt annat jag orkar utöver det nödvändigaste är bara en härlig bonus som ger mig lite ny energi.

Mitt största bekymmer just nu är att jag fortfarande är väldigt tunnhårig uppepå huvudet, och att ögonbrynen inte har kommit tillbaka än. Det stör mig jättemycket! Men samtidigt.... i sammanhanget är det rätt små bekymmer. Och är inte bekymren större än så, så får man vara nöjd!

Surar fortfarande lite över att läkaren här i Jönköping vägrar att ge mig den mammografi som läkaren i Borås lovade att jag skulle få... Det stör mej. Men vad ska man göra, det kvittade ju vad jag sa så vägrade hon ändå att skriva en remiss, för det var onödigt. Dock så gjorde hon en grundlig undersökning av mig när jag var där, och allt kändes bra. Dessutom sa hon till mig att jag ska undersöka mig själv hemma en gång i månaden. HAHA!! Jag sa inte att jag gör det en, eller två, gånger i VECKAN. Kära tid, inte skulle jag kunna låta det gå så lång tid som en hel månad mellan varje gång... Skulle jag få ett återfall så tänker jag upptäcka det vääääääldigt tidigt!

Just nu njuter jag av en veckas semester. Skönt att kunna ta det lite lugnt några dagar mellan skolan och jobbet. Desstom börjar jag med en lugn jobbvecka nästa vecka, ska bara jobba två kvällar. Bara hoppas på att det blir relativt lugna kvällar så här i början... vet att det kan vara lugna kvällar. Vet också att det kan vara kvällar med totalt kaos... *ler* Men det är ju det som är lite kul med att jobba så som jag ska göra, att man aldrig riktigt vet hur kvällarna kommer att bli eller vad som kommer att hända. Det gillar jag! Jobb med alltför mycket inrutade rutiner ledsnar jag på rätt fort.

Till sist en liten önskan: IDAG passar ALLA på att undersöka sina bröst ordentligt! Hittar du något som känns konstigt eller som du är osäker på, tveka inte att ta kontakt med bröstmottagningen på sjukhuset. Hellre en gång för mycket!!

Har varit på sjukhuset och träffat min nya onkolog idag. Just nu är jag så ledsen och uppgiven så jag orkar inte skriva något särskilt om det besöket.....

En stilla undran bara....

HUR kan man som onkolog sitta och säga till en brötcancerpatient (eller fd. patient, försöker jag se mig som, men det är jag ju egentligen inte...) att det är ONÖDIGT med en mammografi????????????????

Bara undrar....

Ångesten har trängt sig på, trots att jag försöker mota den allt jag orkar.   

HATAR CANCER!!!!!!!!!!!!!

Nu är det över, skolan är slut, jag är KLAAAAAAAAAAR!!!!

Igår tog jag min ssk-examen, med en fin högtidsstund på Elmia här i Jönköping tillsammans med alla andra studenter på Hälsohögskolan som tog examen nu, plust ett antal hundra anhöriga/närstående, lärare, programansvariga, musiker.... En hel drôs med folk!! Det var en fin högtidsstund med tal, stipendieutdelningar, musik och diplomutdelning till alla studenter. Alla studenters namn lästes upp i mikrofon när vi gick upp på scenen och tog emot diplomet. Sen fick vi stå där jag vara dekorativa tills alla i vårt program fått sina diplom. Vi gick upp i bokstavsordning, och eftersom mitt efternamn börjar på en av alfabetets tidigare bokstäver och vi var ca.130 studenter i ssk-programmet, så fick jag stå på scenen en bra stund. Men det gjorde inget alls! ;) Det var en väldigt märklig känsla när mitt namn lästes upp, inför alla dessa människor.... SÅ häftigt! Overkligt och underbart.

Efteråt åkte jag och mamma hem, och senare på eftermiddagen/kvällen kom ett par av mina kompisar och firade med mig. Mycket prat, skratt och lite vin, ost, kex.... SÅÅ härligt!! Avslappnat och lugnt och alldeles ljuvligt.

Det lär ta ett tag att smälta detta, att jag är färdig nu. Jag har ingenting kvar att göra i skolan. Ingenting..... Shit... *ler* Nu har jag semester fram till 20 juni när jag gör mitt första ssk-arbetspass. Nu ska jag bara lata mej, lata mej, och lata mej lite till.

JAG KLARADE DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!   

 2012 06 08  

Spana in räkneverket här till höger, det som räknar ner till min sjuksköterske-examen. Det är ju nästan löjligt nära nu!!   Ikväll har jag förberett mig lite inför morgondagen. I morgon åker jag till skolan och avverkar det allra sista jag måste göra, dvs. närvara vid två c-uppsatsseminarier och fixa till några ändringar på vår egen uppsats. Sen är det bara att luta sig tillbaka, invänta examen, att betyg och högskolepoäng ska registreras, och jobbstarten.   Ett år senare än beräknat står jag nu här, som (nästan) fädig sjuksköterska, något jag aldrig trodde att jag skulle klara. När jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var slut, att jag aldrig skulle få uppleva några fler lyckliga stunder. Ack, så fel jag hade!! Jag är pigg, jag är frisk, jag är starkare än någonsin, jag är lycklig och stolt över vad jag har presterat. På fredag blir det fest!!     8 juni 2012 kommer att gå till historien som en av de bästa dagarna i mitt liv.   

Vila i frid, finaste Sophie!! Tack för allt du gett mig genom din blogg.   Jag kommer att sakna din styrka och din kämparglöd.    

Livet är orättvist, och cancer är en jävla skitsjukdom!!!!

Idag har det verkligen varit skräp med mig... All började igår kväll, när jag kom hem efter att ha skjutsat barnen till sin pappa. Efter en helt underbar helg med barnen hemma blir det så vansinnigt tomt, tyst och ensamt.... Det är ingen vidare känsla, det. O när jag blir lite nere och ledsen så kommer allt annat över mig också. Allt som har hänt de senaste 1,5 åren. Det är väl kanske inte så konstigt egentligen. Men jag vill inte att det ska vara så! Jag vill kunna lägga allt bakom mig, gå vidare och vara glad som vanligt. Undrar just om det någonsin kommer att ske.... Troligtvis inte, men förhoppningsvis blir det lättare att leva med eländet i alla fall. Att jag dessutom vaknade med feber idag, efter att knappt ha fått någon sömn alls inatt gjorde inte livet särskit mycket trevigare. Har sovit bort större delen av dagen, och känner mig allmänt groggy just för tillfället. Hoppas att det inte blir någon mer feber nu, för denna veckan har jag då rakt inte tid att vara sjuk. Har skapligt ont i en tand också, som om det inte vore nog med allt annat... en tand jag bet sönder för ett tag sedan, har en lagning i den tanden som var allt annat än ok. Ren tur i oturen att skadan när jag bet sönder tanden inte blev större. Var hos tandläkaren och fick det lagat, men nu börjar det göra mer och mer ont. BLÄ!!

Att sen ångesten inför c-uppsatsexaminationen kommer smygande också gör ju inte saken bättre.... Och nej, det är inte bara att jag är "lite nervös". Har riktig j****a ångest, o så har det varit inför varje seminarium under hela utbildningen. Jag verkligen hatar det..... Det börjar flera dagar innan seminariet äger rum. Jag sover inte, jag äter inte, jag kan inte fokusera, jag kan inte koncentrera mig, jag kan inte slappna av, jag är rastlös och går runt i lägenheten som en osalig ande utan att finna ro. Det kryper i kroppen på mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är fruktansvärt jobbigt!!! Varför ska det vara så??? Det blir inte bättre för att folk försöker peppa, det blir inte bättre av att tänka på att detta är det absolut sista jag gör på utbildningen, sen är jag färdig sjuksköterska. Det hjälper inte, det är lika j****a jobbigt ändå. BLÄ en gång till!!

Ja, då har onkologen i Jönköping fått mina journaler, och jag har fått en kallelse till läkarbesök. Ska bli intressant att se vad detta är för läkare! Förhoppningsvis en som det går att diskutera med.... En mammografi-kallelse borde dyka upp snart också, för det skulle min läkare i Borås säga till Jönköping att jag skulle ha. Får väl höra med läkaren här i Jkpg hur det blir. Vore ju rätt skönt att få göra en mammografi snart, faktiskt. För säkerhets skull...

Annars rullar livet på. Examen närmar sig med stormsteg, nu är det bara examinationen av c-uppsatsen kvar... *hualigen* Sen är pluggandet över. I alla fall för en här gången.... *ler* Har gått bredvid några kvällar på sommarjobbet också. Det känns verkligen toppen! Det kommer bli en bra, intressant och väldigt lärorik sommar.