Stoppar huvudet i sanden och låtsas som ingenting.

Säger som Vildvittrorna: syns inte, finns inte!! 

That's me tonight.

Usch, nu har jag kommit in i en period då jag har väldigt ont. Ont runt ärret och i muskeln under. Skitont!! Kan ju knappt röra mig utan att stöna av smärta. Djupa andetag gör ont. BLÄ!!!!!!! Var och tränade idag efter lite sjukdomsuppehåll. En smula intressant att styrketräna när man har ont i bröstmuskeln....   

Usch vad jag är trött och less just nu!! Jag vill bara vara mitt gamla jag. Mitt jag med två bröst, långt hår, inga smärtor och ingen ångest.

Jag försöker. Hela tiden. Varje dag. Varje timma. Varje minut. Varje sekund. För det mesta går det bra. Men ibland orkar jag inte riktigt hålla huvudet ovanför vattenytan.... 

Ända sendan jag fick mitt lymfödem så har jag haft ett stort problem. Handen. Hur jag än har burit mig åt så har handen svullnat när jag har kompression på mig. Det spelar ingen roll om jag har hel handske och strumpa, tvådelat, om strumpan sitter lösare över handleden... Handen svullnar när jag har kompressionen på, och svullnaden går ner om jag inte har någon kompression alls. Och det är ju SÅÅ viktigt att använda kompressionen så mycket som det bara går, enligt alla lymfterapeuter jag har träffat, så jag har snällt gjort som dom har sagt...

Nu har jag dock ledsnat på att ha det så här med handen, trött och sur och grinig har jag blivit på det här förbannade ödemet. Så jag bestämde mig för att exprimentera lite på egen hand.

Jag har nu helt enkelt slutat att använda kompressionsstrumpor och handskar helt och hållet. Istället har jag kört ganska intensivt med sjukgymnastikövningar/rörelseträning för axeln och lymfmassage av hand, arm, axel och bröst. Och ingen så'n där ultralätt massage som lymfterapeuterna kör, utan jag har tagit i lite mer (lite lagom så klart, FÖR hårt får man inte ta i, då blir det en ökad belastning på systemet istället, o det är inte bra...). 2-3 gånger per dag gör jag mina övningar och min massage. 

Vad kan jag då dra för slutsatser? Ok, nu har jag ju inte hållit på mer än 2 dygn än. Men efter dessa 2 dygn konstaterar jag följande:

handen är mycket mindre svullen än tidigare, fingrarna likaså. Underarmen håller samma mått som tidigare, och måttet på överarmen har minskat något.

SÅ!! Från och med nu tänker jag strunta i utbildade lymfterapeuter som inte vet vad dom pratar om, och göra som jag själv vill och det som fungerar bäst för min kropp. 

  kärlek  

Börjar sakta men säkert förstå varför det är så svårt att få en kompressionsstruma som passar... Sist jag var hos lymfterapeuten mättes armen efter alla konstens regler, och 2 nya strumpor beställdes. På samma dag. Efter samma mått. Ändå är dessa två strumpor olika långa. En smula märkligt, kan jag tycka... Inte konstigt att mina beställningar aldrig passar som de ska!

18 augusti var det 1 år sedan sista strålbehandlingen. Det innebär att 19 augusti var det 1 år sedan jag började knapra mina antiöstrogen-tabletter. Det, i sin tur, innebär att det är 4 år av knaprade kvar. Jippi!!   

Jaja, jag ska inte klaga, en tablett om dagen är inte särskilt betungande. Inte har jag några biverkningar av dom heller, så...

Och som sagt, life goes on.... Tiden går, livet rullar på i en rasande fart, jag jobbar, tränar, äter och sover. Myser med katterna, myser med sötungarna... Försöker ta för mig här i livet och hitta på lite roliga saker när tillfälle ges. Jag mår nog rätt så bra just nu, tror jag, jag känner inte efter så noga.... Det är bäst att passa på att leva medan man kan, man vet aldrig vad som händer i morgon...

God natt!!!   

har ögonbrynen börjat växa med en väldig fart! SOM jag har längtat!! :) Jag menar, det är faktiskt nästan 14 månader sedan sista cellgifterna, jag borde ha fått tillbaka ögonbrynen för länge sen.... Men dom har lyst med sin frånvaro, ända tills nu. Snart kan jag börja använda linser igen utan att se ut som ett fullständigt pucko!    Det skålar vi på idag!!!

   2012 08 12

Kram   

Ja, då har jag fått min nya kompression, handskar och ärmar. Märks att dom är mindre än de jag haft hittills, för fy sjutton vad jag fick slita för att få framför allt ärmen på plats! *ler* Men när den väl sitter där den ska så sitter den som en smäck! :) Nu är det bara att hoppas på att jag kan lyckas få ner ödemet ytterligare litegrann med hjälp av den nya kompressionen och träningen. Min kropp verkar just nu vara på min sida, och det gillas! 

Kram   

Jahapp, då har man varit på läkarbesök igen. Dock inte på onkologen den här gången, utan på vårdcentralen. När jag gick hos onkologen i Borås var det läkarna där som följde upp min anti-depressiva behandling. Här i sta'n ville inte onkologen beblanda sig med det utan hänvisade mig till vårdcentralen. Det tyckte jag verkade lite fånigt, men så här i efterhand var det ett smart drag!

Träffade en toppenbra läkare som tyckte det var självklart att jag ska fortsätta med behandlingen, och inte bara ett tag utan en längre period. Själv sa jag att _egentligen_ vill jag ju sluta med tabletterna, men vet inte om jag vågar. Läkaren bara tittade på mig och sa att jag kan själv testa att trappa ner tabletterna och känna mig för hur det går, men inte förrän tidigast nästa vår. Ofta krävs det en rätt lång tid av behandling innan man kan sluta med tabletterna. Jag tycker att jag har hållit på med behandlingen hur länge som helst. Det tyckte inte min läkare... Jag måste lära mig att sluta vara så otålig!! *ler*

Kram på er!