I tisdags var jag på kirurgen på sjukhuset och träffade en överläkare. ÄNTLIGEN ska jag få hjälp med att fixa till mitt ärr!! Det sitter ju som bekant hårt fast i bröstkorgsväggen, och det inkräktar på min rörelseförmåga och det gör ont. Dessutom är det inte alls särskilt snyggt heller. Operationsanmälan är skickad, känns riktigt bra! Visserligen är det väntetid, men det är i alla fall på gång. :)

Här kommer ett kort på vår nya bebis.

Bilderna och min historia finns nu på The Essence Vitae Project's hemsida.

Ni hittar bilderna HÄR

  kärlek   

Fick en infall och åkte till A6 idag, gick runt där och bara fanns till ett tag. Gick förbi Twilfit och fick för mig att gå in och fråga efter en bh med protesficka. Nu när jag har bestämt mig till 100% för att jag _inte_ ska göra någon rekonstruktion så behöver jag satsa på att ha BH'ar som sitter riktigt bra. De hade två olika sorter, en vadderad och en icke vadderad. Vadderad BH känns en smula överdrivet.... *ler* Provade den utan vaddering, och den var jättemjuk och skön och satt jättebra. Dock hade dom inte min storlek, så den får beställas. 3 nya får det bli, så jag har lite att byta med. Känns bra! Expediten verkade kunnig och väldigt trevlig, dit tänker jag gå fler gånger!   

När jag stod där i provrummet konstaterade jag också att jag måste införskaffa mig nya proteser. Nu har det ju gått rätt lång tid efter behandligsslut, kroppen börjar normalisera sig och jag tränar och håller på. Den protesen jag har är för stor, behöver gå ner en storlek. Ska se om jag kan ta tag i det på måndag, eller om jag väntar till onsdag när jag är ledig från jobbet. Det finns en ortopedteknisk verkstad på A6-området, ska ta kontakt med dom och höra vad dom har att erbjuda. 

Och just IDAG ska alla undersöka sina bröst!   

Då har brevet kommit. Brevet med kallelesen till mammografin. 6 december är det dags. Snart är det 2 år sedan den där förhatliga dagen då jag fick min diagnos. 2 år.... Julen kommer aldrig mer att bli densamma för mig! 3 dagar före julafton fick jag höra orden "det ser inte bra ut, du har cancer". En "julklapp" jag aldrig kommer att glömma. En julklapp som har format mig som människa, på gott och ont. En julklapp som har format mig som sjuksköterska, en form av "utbildning" ingen människa kan läsa sig till eller förstå genom böcker, inte genom yrkeserfarenhet heller, för den delen. Det jag bär med mig från min sjukdomstid är någon alldeles unikt och speciellt, och trots allt så har det gjort mig till den jag är idag. Och jag vägrar att se det som något annat än positivt. Alla erfarenheter har man nytta av, även om man hemskt gärna skulle velat slippa vissa av dessa erfarenheter... Jag säger som min systerdotter så klokt sa en gång när hon var liten, när saker inte blev riktigt som det var tänkt. Hon slog ut med armarna, tog ett djupt andetag och utbrast: "men.... nu var det ju så här det blev!!" Och det lever jag efter. Nu var det ju så här det blev. Jag kan inte ändra på det som har varit eller det som blev. Men jag kan ta vara på det jag har fått med mig, och jag kan forma min framtid på ett positivt sätt ändå.

Tiden går fort, men ändå inte. 2 år är egentligen inte så mycket, om man ser till hela mitt liv. Samtidigt har det hänt ohyggligt mycket under dessa två år, både negativa och positiva saker. Känner att jag har börjat dela in livet i "före" och "efter" diagnosen. Precis som man på något sätt delar in livet i "före" och "efter" att man fick barn. Undrar om det är ett sätt att ha lite koll på tiden? Att man inte vet exakt när saker och ting hände, men man vet att det var antingen före eller efter en stor livshändelse.

Lite tankar så här i all stillsamhet. Nu tar jag helg och tänker inte anstränga mig mer än nödvändigt.

   kärlek   

... och så rätt som det är, så får man det där brevet!! Sen att det har tagit ungefär tusen år längre än dom lovat, det är ju en helt annan sak.... (Jo, i cancervärldens evinnerliga väntan känns det faktiskt som tusen år!!) Om två veckor ska jag äntligen få komma till kirurgen på sjukhuset här i sta'n för konsultation ang. mitt operationsärr som har växt fast i bröstkorgsväggen och som jag vill att dom ska skära loss. ÄNTLIGEN!!! Samma dag som jag ska till kirurgen ska jag även iväg på ett gynekologiskt cellprov. Sen går det bara en vecka eller två, så är det dags för mammografi/ul, det närmar sig 2-årsdagen av cancer-diagnosen. Jippii!!! Eller, nä.... inte alls. Men nej, jag tänker INTE oroa mig! Jag har absolut INGET att oroa mig för! Jag har flyt nu, och det tänker jag fortsätta med! Alla undersökningar och prover kommer att visa på topp-resultat. Så det så!

FUCK CANCER!!!!!!!!!!!

Alltså, om inte arbetsgivarna vet om att man finns, så lär man aldrig få något jobb. Som ny inom mitt yrke är det lite svårt att få komma intill på intervju när det är väldigt många sökande till de få tjänster som finns. Arbetsgivarna vill ha folk med vidareutbildning och/eller lång erfarenhet.

I torsdags mailade jag ut ett personligt brev till alla tänkbara arbetsplatser här i sta'n och närliggande kommuner. I fredags fick jag ett telefonsamtal från en enhetschef, och i morgon bitti ska jag på anställningsintervju.    Är SÅÅ himla glad!! Känner på mig att detta kommer att bli bra, får jag jobbet så är det ett stort steg i rätt riktning mot det mål jag har som sjuksköterska. Hoppas att det är min tur nu! Min tur att få lite flyt, min tur att få det jag vill ha. För o-flyt, det har jag haft så det räcker för flera livstider... 

Min blä-iga period är tack och lov över för den här gången. Alltså, jag kan bli helt knäpp på detta ständiga pendlande upp och ner, ibland är jag helt knäckt och tar mig knappt upp ur sängen, orkar inget, vill inget och bara gråter, och ibland är livet helt på topp och alldeles underbart. Något mellanting, en lagom balans, skulle sitta bra just nu! Dessa stora svängningar är ohyggligt jobbiga. Vi får väl se om det rättar sig till så småningom, eller hur det går.

Jag har en ny vän, som kommer att stå mig väldigt nära ett tag framöver. Min nya vän heter PLATTÅNG. Även om "folk" tycker att mina lockar är fina och jag passar bra i dem, så håller jag INTE med, jag avskyr lockarna..... Så nu har jag införskaffat en plattång. Och så här blev resultatet:

Jag är SÅÅ nöjd!    Med hjälp av plattången blir håret lite mer "som det var förut", och det gillas.

Lite mindre blä-ig är jag också nu, helgen har känst helt ok. I morgon är det dags att börja jobba igen efter 2 veckors semester. Känns väl helt ärligt lite.... blä. *ler* Jag hade gärna varit ledig ett par veckor till! Fast samtidigt ska det bli kul att träffa arbetskamraterna igen, och se vad som har hänt på patientfronten. Har varit riktigt duktig på träningsfronten den gågna veckan, vilket känns riktigt bra. Det börjar bli väldigt kul att vara på gymmet! Idag hade jag inte alls någon lust att åka hem... *ler* Och ont lär jag ha i morgon... har redan ont i vaderna och jag gissar på att träningsvärken inte lär vara nådig i morgon... Tjo!

I brist på annat att göra så här på lördagskvällen så roar jag mig med att titta på lite gamla kort. Dags att göra en jämförelse igen, det är exakt ett år mellan dessa kort.

Visserligen klagar jag högljutt på mitt hår rätt ofta, men..... JAG HAR HÅR!!!! That's all that counts.....