1,5 dygn med mina nya kompressionsalternativ så inbillar jag mig att armen är mindre än på länge. KAN det verkligen vara så att detta faktiskt kommer att funka för mig??? Vore ju SÅÅ underbart skönt i så fall! Är just nu inne i en jag-är-så-förbannat-less-period. Dammsög hela lägenheten igår, och efteråt var jag så jäkla trött i armen så jag trodde den skulle trilla av..... Jag VILL inte ha det så här!! Jag vill kunna orka med att göra saker, som tidigare, vanliga normala vardagssysslor. Hoppas innerligt att nya kompressionen i kombination med mer regelbunden styrketräning kan hjälpa mig. För jag vill inte vara trött och less, jag vill vara glad, pigg och accepterande. Jobbar på det. Men man måste få bryta ihop ibland, för att orka gå vidare.

  kram  

Varit en sväng hos sjukgymnasten idag igen, så nu sitter jag här med vällindad arm och kan inte göra särskilt mycket.... men det hjälper ju, så jag försöker att inte klaga alltför mycket. Tog upp frågan om en ny sorts kompression, något min sjukgymnast inte visste så mycket om. Men under min behandling så läste hon på lite, och var väldigt positiv till att beställa hem och prova. :) Sånt tycker jag om! Allt som kan underlätta är ju bra! Och det var hennes åsikt också, allt som kan göra det lättare för mig, och som gör att jag använder kompressionen mer är bra. Spännande! Sen hittade hon en annan kompression som hon också vill bestäla och prova på mig, jag känner mig positiv!

För övrigt så väntar jag fortfarande på operation i Linköping, och jag antar att jag får vänta ett tag till....

Gillar forskning och utveckling inom cancerområdet!

http://blogg.cancerfonden.se/blog/2012/12/17/fordel-med-tamoxifen-i-tio-ar-for-brostcancerpatienter/

Det är nog dags att ställa in sig på att man får knapra piller i mer än 5 år! Inte mig emot, jag äter gärna mina Tamoxifen. Tillhör ju de lyckligt lottade som inte har en endaste biverkning av tabletterna, så jag kan äta dom. Länge. Bara jag slipper bli sjuk igen!!!

Längesen jag var här nu!! Men det ska man väl se som ett gott tecken, jag har inte mycket att säga om livet. Jag jobbar, mår bra, lever, tycker att det mesta är helt ok. Jag har varit en sväng till plastikkirurgen i Linköping (igen) och nu ÄNTLIGEN verkar det bli dags för ärrkorrigerande operation!! SOM jag har väntat!! Tror det kommer att bli bra.

En liten foto-jämförelse också då...... as usual

    21/2 2012 vs. 18/3 2013. Jag gillar utvecklingen!

Puss på er, och glöm inte att klämma lite på brösten ibland!

Idag är det 2 år sedan jag fick min första kur med cellgifter. Tänk, 2 år... jag kan inte fatta att det gått så långt tid! 1 år kan jag gå med på, men 2..... Det  känns inte som det var så längesen... Vid den här tiden för två år sedan låg jag hemma i soffan eller sängen och mådde lite halvtaskigt medan de första gifterna började göra nytta i min kropp. Att dom sen gjorde en massa o-nytta också, det är ju liksom smällar man får ta..... huvudsaken är att dom tog kål på alla eventuellt kvarvarande små skräp-celler som kanske hade hängt sig kvar efter operationen.

Så här två år senare är jag frisk, relativt pigg, och tycker att livet är rätt så trevligt igen. Jag blev klar med min utbildning trots allt, jag har ett jobb där jag trivs, jag har två underbara gullungar som jag myser med så mycket jag kan. Jag blickar framåt med lugn och tillförsikt, istället för ångest och oro. Det är min vardagslyx!

Jag är glad och tacksam för det jag har, och jag vet att jag kan nå dit jag vill om jag bara bestämmer mig för att göra det. Och jag ska nå högre, en dag! Men inte nu, nu är det tid för att bara vara, landa i nuet och leva.

Igår kväll hade jag ett riktigt bryt.... usch, gillar inte det. :( Men jag kanske måste ha det ibland..... Drömde hemska mardrömmar på natten, så i morse var det väldigt skönt att det var morgon!

Har varit en sväng till frissan idag. Dags att klippa sig en smula. Jag är SÅÅ nöjd med dagens resultat! Ska leta fram min plattång igen också. :)

Passar på att jämföra lite också....

     Det är nästan exakt två år mellan korten. Inte kunde jag tro för två år sedan, när jag började med cellgifterna och tappade allt hår, att jag skulle se ut så här idag. Hur mycket jag än klagar på hur håret ser ut nu, så är det ändå helt otroligt vad mycket det har växt! Från absolut ingenting till ett vettig frisyr. Det är livet, det!! :)

Åkte hem från jobbet i morse med vetskapen om att jag är ledig 4 nätter. Känns fint! Hoppas på att jag kan sova ikapp lite, känns som om sömnen har halkat efter lite på sista tiden... Jobbar, tränar, äter, sover, jobbar, tränar, äter, sover... Gör inte så mycket annat. Det är ju ett rätt trevligt liv, i och för sig! *ler* Men lite ledig tid sitter ändå fint. Bara mysa med barnen och katterna och ha det gott.

  Dagens hår-foto!    Håret växer så det knakar, förmodligen mer än jag fattar.... Så härligt, så härlig! Tofsen ser inte riktigt klok ut, men det bjuder jag på!    

Har fått en remiss skriven till gyn. Äter ju medicin som ska förhindra att bröstcancern kommer tillbaka, men som samtidigt ger en ökad risk för gyncancer. Känns ju lite halvkul..... Men det ingår ändå ingen gynundersökning eller ultraljud ändå, lite märkligt tycker jag.. Men nu har jag bett om en undersökning, ångesten har tagit ett grepp om mig nu och jag behöver få höra att allt är ok.

I början av mars ska jag iväg till plastikkirurgen i Linköping igen. Dags för bedömning av operationsärret och planering för vad/hur som ska göra för att fixa till det. Ser fram emot att få det gjort!! Det är ju lite drygt två år sedan operationen... lång tid man har gått och haft besvär. Blä!

Hårbotten. Masserar varje dag, så fort jag får tillfälle till det. Bäst är hårborsten. Ska bli spännande att se om det gör någon nytta! Har köpt ett medel på apoteket också som ska simulera hårväxten. Inbillar mig att den tunnhåriga fläcken på hjässan är lite mindre än den varit förut. Inte för att det beror på några hårväxar-behandlingar, för jag har inte hållit på med det särskilt länge. Men nu behöver jag hjälpa hårväxten på traven lite. :) Om det kanske är så att det kommit igång på allvar nu (äntligen), så ska jag göra allt som står i min makt för att få ut det bästa av det hela. För just detta betyder sååååååå mycket för mig!! Utseendet är viktigt för mig. Jag förlorade en väldigt stor del av min identitet när jag förlorade bröstet och tappade håret. Bröstet får jag aldrig tillbaka. Men håret ska jag banne mig få tillbaka lika snyggt som det var innan!! *bestämmer* Om någon har något mer effektivt husmorstips så tar jag tacksamt emot det! :)

Nog tjatat om detta! Nu blir det sängen. Trött som sjutton..... KRAM och god natt! Och glöm inte bort att klämma lite på brösten!