Idag är det 2 år sedan jag fick min första kur med cellgifter. Tänk, 2 år... jag kan inte fatta att det gått så långt tid! 1 år kan jag gå med på, men 2..... Det  känns inte som det var så längesen... Vid den här tiden för två år sedan låg jag hemma i soffan eller sängen och mådde lite halvtaskigt medan de första gifterna började göra nytta i min kropp. Att dom sen gjorde en massa o-nytta också, det är ju liksom smällar man får ta..... huvudsaken är att dom tog kål på alla eventuellt kvarvarande små skräp-celler som kanske hade hängt sig kvar efter operationen.

Så här två år senare är jag frisk, relativt pigg, och tycker att livet är rätt så trevligt igen. Jag blev klar med min utbildning trots allt, jag har ett jobb där jag trivs, jag har två underbara gullungar som jag myser med så mycket jag kan. Jag blickar framåt med lugn och tillförsikt, istället för ångest och oro. Det är min vardagslyx!

Jag är glad och tacksam för det jag har, och jag vet att jag kan nå dit jag vill om jag bara bestämmer mig för att göra det. Och jag ska nå högre, en dag! Men inte nu, nu är det tid för att bara vara, landa i nuet och leva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...