Alltså, om inte arbetsgivarna vet om att man finns, så lär man aldrig få något jobb. Som ny inom mitt yrke är det lite svårt att få komma intill på intervju när det är väldigt många sökande till de få tjänster som finns. Arbetsgivarna vill ha folk med vidareutbildning och/eller lång erfarenhet.

I torsdags mailade jag ut ett personligt brev till alla tänkbara arbetsplatser här i sta'n och närliggande kommuner. I fredags fick jag ett telefonsamtal från en enhetschef, och i morgon bitti ska jag på anställningsintervju.    Är SÅÅ himla glad!! Känner på mig att detta kommer att bli bra, får jag jobbet så är det ett stort steg i rätt riktning mot det mål jag har som sjuksköterska. Hoppas att det är min tur nu! Min tur att få lite flyt, min tur att få det jag vill ha. För o-flyt, det har jag haft så det räcker för flera livstider... 

Min blä-iga period är tack och lov över för den här gången. Alltså, jag kan bli helt knäpp på detta ständiga pendlande upp och ner, ibland är jag helt knäckt och tar mig knappt upp ur sängen, orkar inget, vill inget och bara gråter, och ibland är livet helt på topp och alldeles underbart. Något mellanting, en lagom balans, skulle sitta bra just nu! Dessa stora svängningar är ohyggligt jobbiga. Vi får väl se om det rättar sig till så småningom, eller hur det går.