To hell and back

Direktlänk till inlägg 15 juni 2012

1 år

Av Liselott - 15 juni 2012 07:42

Igår var det en så'n där 1-årsdag igen. 1 år har gått sedan jag fick sista omgången cellgifter. Satt igår och läste tillbaka i bloggen vad jag skrivit just denna dag förra året, och hur jag mådde dagarna efter. Fy fan, alltså... Visserligen vet jag att jag mådde riktigt skit, men samtidigt har jag nästan förträngt hur illa det var... Kanske en försvarsmekanism? Att man vet hur det var, men vill glömma det för det var så överjävligt jobbigt... Det positiva med denna sista cellgiftsbehandling var ju dock att efter det har allt bara blivit bättre! Visst, det var en tuff sommar med strålningen, alla biverkningar och resor till sjukhuset varje dag när jag inte mådde bra. Sen var det en tung höst med depression och frustration över att inte vara som vanligt, att inte orka, det var svårt att slappna av och låta återhämtningen ta sin tid. Men allt vände, och jag har sakta med säkert piggnat till igen. Är väl inte helt återhämtad än, men jag har kommit en bra bit på väg! Jag har ändå fixat att plugga, jag fixar att jobba och hålla ihop vardagen. Det är huvudsaken. Allt annat jag orkar utöver det nödvändigaste är bara en härlig bonus som ger mig lite ny energi.


Mitt största bekymmer just nu är att jag fortfarande är väldigt tunnhårig uppepå huvudet, och att ögonbrynen inte har kommit tillbaka än. Det stör mig jättemycket! Men samtidigt.... i sammanhanget är det rätt små bekymmer. Och är inte bekymren större än så, så får man vara nöjd!


Surar fortfarande lite över att läkaren här i Jönköping vägrar att ge mig den mammografi som läkaren i Borås lovade att jag skulle få... Det stör mej. Men vad ska man göra, det kvittade ju vad jag sa så vägrade hon ändå att skriva en remiss, för det var onödigt. Dock så gjorde hon en grundlig undersökning av mig när jag var där, och allt kändes bra. Dessutom sa hon till mig att jag ska undersöka mig själv hemma en gång i månaden. HAHA!! Jag sa inte att jag gör det en, eller två, gånger i VECKAN. Kära tid, inte skulle jag kunna låta det gå så lång tid som en hel månad mellan varje gång... Skulle jag få ett återfall så tänker jag upptäcka det vääääääldigt tidigt!


Just nu njuter jag av en veckas semester. Skönt att kunna ta det lite lugnt några dagar mellan skolan och jobbet. Desstom börjar jag med en lugn jobbvecka nästa vecka, ska bara jobba två kvällar. Bara hoppas på att det blir relativt lugna kvällar så här i början... vet att det kan vara lugna kvällar. Vet också att det kan vara kvällar med totalt kaos... *ler* Men det är ju det som är lite kul med att jobba så som jag ska göra, att man aldrig riktigt vet hur kvällarna kommer att bli eller vad som kommer att hända. Det gillar jag! Jobb med alltför mycket inrutade rutiner ledsnar jag på rätt fort.


Till sist en liten önskan: IDAG passar ALLA på att undersöka sina bröst ordentligt! Hittar du något som känns konstigt eller som du är osäker på, tveka inte att ta kontakt med bröstmottagningen på sjukhuset. Hellre en gång för mycket!!

 
 
karin

karin

15 juni 2012 19:10

OOO vad mycket hår du har nu- även om du tycker det är tunt så är det ju jättelångt numera!! Lycka till med jobb och njut av semestern nu !

http://allt-flyter.blogspot.com

Liselott

15 juni 2012 19:43

Ja, längden är det inget fel på! :) Inte tjockleken heller egentligen, det är bara uppe på skallen som det är tunt, i bak och på sidorna är det jättetjock.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Liselott - 15 augusti 2016 12:07

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

Av Liselott - 5 november 2015 17:48

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Av Liselott - 30 oktober 2015 20:43

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Av Liselott - 26 augusti 2015 21:56

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

Av Liselott - 29 juli 2015 20:09


och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...

Presentation


Den 21/12 2010, 32 år gammal, fick jag diagnosen bröstcancer. Operation, cellgifter, strålning och anti-hormonell behandling blev "domen". FRISK nu, och det tänker jag fortsätta vara. :)

The Essence Vitae Project

Att återfå balans och livsglädje

Några foton

  2014 05 03

 

2013 05 03

  2012 05 03

  2011 05 19

Min Insamling till Cancerfonden

Länkar

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards