Har haft ett telefonsamtal med fru onkologen idag angående min kropps ökande östrogennivåer. Tänkte ju att jag skulle få börja med Zoladex igen. Men nej, så blidde det inte! Min läkare hade konfererat med någon professor och de hade kommit fram till att jag inte behöver Zoladex mer. Det finns inga vetenskapliga bevis för att det skulle vara bättre för mig att kombinera Zoladex och Tamoxifen jämfört med att bara äta Tamoxifen. Så jag fortsätter som vanligt. Visst är det skönt att slippa sprutorna, men... samtidigt kan jag inte hjälpa att känna "åt helvete med vetenskapen!!! Man kan aldrig vara nog så försiktig...." För jag kan inte påstå att det känns bra.... ha en massa östrogener som far runt i kroppen... Men men, har ju inget att välja på. Ska ta upp frågan igen när jag kommer till onkologen i Jönköping, kanske är dom av annan åsikt? Den som lever får se.... Fram tills dess gäller det att försöka sluta tänka och fokusera på livet. Men det känns en smula extra tungt ikväll, det måste jag erkänna.... *ledsen* Jävla skitcancer!!! Den ligger alltid och lurar i bakhuvudet och gör sig påmind när man minst anar det. Inbillar mig att jag är pigg och stark och har gått vidare. Och visst, det har jag ju gjort, men... inte riktigt så mycket som jag trott. BLÄ!! Just nu känns det som man kommer leva som fånge resten av livet. Man kan aldrig vara säker, ständigt en oro och rädsla som bara väntar på att koka över.

 

Kaisa

5 maj 2012 23:14

Tänk att vi har likadana tankar, uppgångar å nedgångar å ändå två helt olika "åkommor". Tänker på dig och din situation och det gör mig starkare och mer tålmodig.

All ork åt dig, din kämpe!

Kram
Kaisa

 

Ellinor

7 maj 2012 11:49

Hahha jah jävla skitcancer! Det är precis det jag kallar min blogg :) Stay strong sister!

http://javlaskitcancer.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...