I och med cellgifter och Zoladex-sprutorna gick jag från "normal" till klimakteriemänniska. Har liksom vant min vid det... Nu har dock min kropp fått för sig att jag ska bli lite hormonstinn igen, kanske kan förklara mina lite underliga humörsvängningar jag haft på sista tiden.... *ler* Tycker det känns lite halvkul, faktiskt, att veta att det far omkring en massa östrogener i kroppen, då gänget av tumörer jag hade i bröstet var 100% östrogenberoende. Visserligen äter jag Tamoxifen för att hindra östrogenets verkan, men ändå.... Sist jag pratade med min läkare sa hon att hon troligtvis inte skulle sätta in Zoladex igen, även om min östrogenproduktion kommer igång. Det känns en smula olustigt, måste jag säga....   Nåja, vi får se vad fru doktorn säger, ska snart träffa henne igen....

 

Ida

6 april 2012 18:23

Åh fy fan... jag äter bara Tamoxifen och mår piss av dom, mina humörssvägningar är helt olidliga... usch, ibland känns det som om jag inte ens orkar med mig själv, jag är ARG och sur som bara fan. Jätte jätte jobbigt att vara sådan ju :(

kram på dig och glad påsk!

http://mittfjardeliv99.blogspot.se

Liselott

6 april 2012 18:42

Jag åt Anastrozol först, o fick Zoladex också, o det mådde jag inte bra av.... o så fick jag en massa biverkningar också så jag fick byta till Tamoxifen, som jag har mått jättebra av. :) Ända tills nu då, där hormonerna börjar härja runt i kroppen... :s

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...