Nu var det längesen jag skrev igen.... Tiden går så fort, och jag har så fullt upp, så jag glömmer bort det här bloggandet. Visserligen har jag inte så mycket att skriva om längre.. livet rullar på. Pluggar, flyttar, har fått sommarjobb (mitt första jobb som sjuksköterska, SÅÅ spännande!!), gosar med sötbarnen. Längtar efter att verkligheten ska lugna sig lite! Har alldeles på tok för mycket att göra just nu... Men det är ett par veckor till, sen kan jag släppa praktik-kursen jag håller på med nu och enbart ägna mig åt c-uppsatsen resten av terminen. Härligt, härligt!

Armen är fortfarande dum... Fick en ny handske och strumpa för ett litet tag sedan, en tvådelad historia som inte alls är bra. Eller... armstrumpan är skaplig, men handsken kan jag inte använda. Lillfingret domnar och gör ont, ringfingret domnar, och fingertopparna svullnar trots att handsken sitter väldigt långt ut på fingrarna. BLÄÄ vad jag är trött på det där j***a lymfödemet! Ska till sjukgymnasten nästa vecka för uppföljning av mina nya kompression, vi får se vad hon kan hitta på.... Själv önskar jag en hel handske och strumpa, inte tvådelat. Hade lite dålig koll på att det var beställt tvådelat denna gången, fattade aldrig det..... Ska se till att säga till om att jag inte vill ha det så.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...