Efter dagens strålbehandling fick jag taktil massage, en helkroppsbehandling som jag har fått en gång tidigare på onkologen. Det är så ljuvligt skönt! Jag blir så otroligt avslappnad, och jag känner hur stressen rinner av mej och må-bra-hormonerna börjar flöda. Det är sannerligen något jag behöver! Jag är oerhört mentalt stressad just nu... Det är så gott att bli omysslad en stund, bara fokusera på sej själv och stänga ute omvärlden en stund. Och eftersom detta är den enda rehabilitering jag har möjlighet att få just nu, så njuter jag av varje sekund! Ska få en behansling nästa vecka också, sen får vi se hur det bli. Kommer definitivt att fortsätta gå på massagen, men när det blir igen återstår att se. Marianne har bara massage en dag per vecka, och det vill till att det passar med mitt skolschema.

Vet egentligen inte om jag är mentalt redo att dra igång med skolan på heltid än... Men förhoppningsvis löser det sej bara jag kommer igång. Visst kanske jag kan få FK att gå med på att jag ska vara sjukskriven på halvid, även om dom just nu har bestämt att jag inte får vara sjukskriven alls längre. Men jag orkar inte bråka med dom.... Har tjatat så mycket på FK och bråkat med CSN hela sommaren, så jag orkar bara inte mer. Lika bra att köra på, för att slippa beblanda mej med FK. Går det så går det. Går det inte.... tja, den dagen, den sorgen. Ska inte bekymra mej över något som kanske aldrig ens inträffar. Kanske kommer energin tillbaka när jag kommer till skolan igen, när livet blir som det var förut. Blir det för jobbigt så ska jag ta kontakt med min kurator igen. Hon har en enastående förmåga att få mej att hitta lite ny energi. Just nu ser jag fram emot att få veta vart jag ska spendera 7 veckors praktik under hösten! Hoppas det blir någon spännande avdelning. Har önskat mej IVA i första hand och Akutmottagningen i andra hand. Men den avdelning man önskar och den avdelning man faktiskt hamnar på är inte säkert att det är samma... Bara att hålla tummarna!

Det syns inte på bilden, men såret fortästter utmed hela operationsärret och lite runt omkring också. Jag känner att jag lever!