Sjukgymnasik och stretching. Tycker inte jag gör annat.... Sträcker och stretchar mina lymfsträngar i armhålan, och fy ***** vad ont det gör!! Gör vrålont i hela armen. Tänkte i mitt stilla sinne att det skulle bli bättre, men det gör mycket ondare idag än när jag började för en vecka sen. Eller... jag har ju eg. hållit på och stretchat ända sen operationen, mer eller mindre, så det är inget nytt. Men sen ödemet drog igång förra helgen och jag kör gymnastik/stretch för det så har jag bara fått ondare och ondare av mina lymfsträngar, som sakta kommit smygande under en period. Dom är värre nu än dom någonsin har varit. Blä!

Varje dag väntar jag på att få ett mail med besked från CSN. Och varje kväll är jag lika besviken för att jag inget besked har fått. :( Det där stjäl lite för mycket energi för mej. *ogillar*

Dagens bästa: FK börjar få lite koll! Snart vet dom nog till och med hur mycket pengar jag ska få av dom så att dom kan betala ut det där jag har väntat på... länge. Dom vet i alla fall vad jag hade för lön när jag slutade jobba i aug. -08. Nu ska dom bara räkna om den lönen lite med något konsumentprisindex eller vad det var... SEN kan jag få veta vad jag ska få i ersättning och en utbetalning. Hurra!! Det tar lite tid för vissa...

Dagens bästa igen: en promenad! Tog mej äntligen ut på en promenad! Det gick inte fort, men det spelar ju ingen roll. Det var SÅ skönt! Gick 3km. Det var alldeles på tok för långt. Sista kilometern var jobbig och jag höll på att svimma när jag kom hem och satte mej i soffan, var skapligt yr... Skulle inte gått så långt. Det var inte tänkt så från början. Det bara blev så, för det var så skönt att komma ut i solen lite. Ska försöka mej på projekt komma ut på en liten promenad varje dag som vädret tillåter. Alltså lite mer promenad än bara bilen-sjukhuset-bilen. ;)

Alltså..... dessa snabba svängningar i sinnesstämningen håller på att göra mej galen. Från att ha varit relativt uppåt och tyckt att livet ändå trots allt känns rätt ok, till att bli så ledsen och nere och bara vilja skita i allt, kan gå väldigt fort. Och det driver mej till vansinne. En del av mitt nedstämda humör kanske beror på att jag är så trött också... slumrade en kort stund förut, men det hjälpte inte så mycket. Skulle infinna mej på sjukhuset relativt tidigt idag, så det blev till att stiga upp i ottan. I morgon ska jag vara där ännu tidigare... lär ju somna där på britsen under behandlingen... *ler* Men hellre förmiddagsbehandlingar än att behöva sitta hemma och vänta till eftermiddagen. Det är så skönt att få det gjort tidigt på dagen, ifall man nu skulle få för sej att orka åka någonstans eller göra något. Åka iväg och gosa med ungarna, till exempel.

För övrigt kan jag konstatera att jag börjar gå från flintskallig till extremt tunhårig. I alla fall på vissa delar av huvudet.... Andra delar är fortfarande mycket mer skalliga än jag skulle vilja. Inte växer håret fortare för att jag tittar mej i spegeln ungefär 100 gånger varje dag heller... ;) Mmm, jag vet att jag är lite hår-tjatig.... men det är en väldigt stor grej för mej!

Dagens bästa: en stunds vila i solstolen på balkongen! :) Får ju inte sitta i solen med överkroppen (strålområdet), men sola benen kan man ju göra. Varmt och skönt och alldeles härligt med frisk luft!

Idag har jag haft en "så'n" dag. En dag då jag är helt, totalt slut mentalt. Så större delen av dagen har jag bara legat i sängen. Gjorde ett försök att läsa en stund på förmiddagen, men det gick inte. Jag var så trött, så trött. Att den mentala tröttheten kan sätta sej så på kroppen! Det är inte förrän nu ikväll jag återfått lite energi. Men betoning på _lite_.

Vet ni, det är varmt med kompressionsstrumpa på armen när solen skiner och termometern visar en bra bit över 25 grader..... Fuskade en liten stund förut och gick utan den där strumpan. Men jag märker att jag behöver den, för armen svullnar. Har varit redig med min sjukgymnastik idag, ska snart ge mej på det igen.

För övrigt så önskar jag att håret kom tillbaka (eller i alla fall blev lite tjockare), att ögonbryn och ögonfransar kom tillbaka, och att fingertopparna slutade vara konstant bortdomnade. Jag önskar att jag kunde återfå tillräckligt med energi för att plugga på heltid till hösten, men jag börjar mer och mer inse att det inte kommer bli så.   Jag önskar att jag kunde trolla bort allt elände!

Just hemkommen efter stråltillfälle 3 av 33. Det måste vara bra fart i den där strålningen, för jag tycker mej redan vara lite rödflammig på vissa stället.... Men nu tar jag strål-ledigt ett par dagar! Ska bli skönt, huden får vila lite, och jag också. Gott att slippa resorna ett par dagar. Sen får vi se vad helgen har att erbjuda! Har inte något särskilt inplanerat, förhoppningsvis blir det lite mys med barnen i alla fall.  

Pratat med FK idag, och jo då, allt löser sej. Det tar bara lite lägre tid än väntat.... Som vanligt. Samma sak med CSN, tjatat lite på dom också, men fick standardsvaret "vi tar beslut så fort som möjligt". Skiter snart i det här, jag orkar inte längre. Vänta, och vänta, och vänta. Inte veta vad jag ska göra till hösten, inte veta om jag ens ORKAR göra något till hösten... Ja ja, en dag i taget.... Lätt att säga, men inte så lätt att göra. Någon form av framförhållning till livet efter behandlingarna måste man ju ha också, kan ju inte gärna dra ut på det alltför länge. Behöver väl snart ta kontakt med skolan också, höra mej lite för hur det blir om jag nu bestämmer mej för att plugga halvtid under hösten och skjuta upp praktikkursen till våren istället. Men samtidigt, det är väl ingen brådska, dom har väl semester dom också...

Tycker jag har varit relativt pigg några dagar nu, har inte behövt sova middag alls. Men idag.... idag är jag så sjukt trött, orkar verkligen ingenting. Visserligen vaknade jag redan 5,30 och kunde inte somna om, men jag har ändå sovit ganska många timmar inatt. Sovit två gånger idag på dagen, men är lika trött ändå. Funderade i förmiddags på hur i hela fridens namn jag skulle orka köra till sjukhuset. Det gick ju bra så klart, men det var jobbigt. Men jag kan säga att det var skönt att komma hem igen, ta en kopp kaffe och sova en timma! :)

Vet inte vilken del av mej som är tröttast, den fysiska eller den mentala. Just nu tror jag att FK och CSN håller på att ta knäcken på mej. Att bara vänta, vänta och vänta på ett beslut från CSN är riktigt jobbigt, eftersom hela min framtid hänger på vad dom bestämmer sej för. Vill veta!! Så jag kan ställa in mej på hur hösten kommer att se ut. Går dessutom och är lite orolig för att jag inte ska orka plugga heltid i höst... Vill sååå hinla gärna köra på heltid så jag blir klar någon gång. Men så klart ska jag inte pressa mej själv, det tjänar inget till. Men blir det halvtid så blir det ytterligare en sorg och ett jobbigt beslut som måste tas. Om jag nu får kan plugga över huvud taget, allt hänger på CSN's beslut, som aldrig kommer... Usch, vad jag är trött på sån't här...

FK's löfte till mej i tisdags har jag inte sett röken av. Alltså, varför är det så himla svårt?? Jag skulle få pengarna dom missat att betala ut till mej, och min handläggare skulle ringa mej och meddela vad min nya dagsersättning blir. Men som sagt, inte ett ljud.... Inte okrar jag lyfta luren och ringa och fråga heller. Jag orkar verkligen inte. Jag skiter snart i dom, får väl leva på vatten och luft resten av året... Att man ska behöva påminna, tjata, ifrågasätta allt hela tiden. Tycker jag har lite annat att fokusera på.. Den enda person jag har träffat på hela den här resan som faktiskt gör det hon lovar och som hjälper mej på alla möjliga och omöjliga sätt är min kurator, TACK för att hon finns!

Hade snart tänkt att börja träna lite lätt. Ta en långsam kort promenad ibland, lite lätt styrketräning för ben och armar. Men... nej, det får vänta har jag insett. Det räcker gott att gå från parkeringen in till sjukhuset, upp för en kort trappa och genom korridorerna till strålenheten. Och sen tillbaka igen. Inte så jättelång bit egentligen, men jag är helt slut efteråt. Orkar inte promenera mer, och benen är som spagetthi. Gissar att min första "träning" får bli att gå ner för trappan till källaren och upp igen här hemma. ;) För armarnas del räcker rörelserna jag ska göra för att behandla mitt ödem, sen är jag trött. *ler* Det är helt otroligt hur knäckt kroppen blir på alla sätt och vis av att behandlas så här! Nåja, nu är det ju faktiskt bara 3 veckor sen sista behandlingen, så jag ska väl inte deppa alltför mycket över att jag inte orkar. Men jag vill komma igång igen! "OTÅLIG" är mitt andranamn. *ler*

Känns som om jag inte gör så mycket annat än gnäller nu för tiden. :(

Ja, då är jag igång med strålningen, har avverkat första stråltillfället av 33 idag. Skönt att äntligen ha börjat! Det tog sin lilla tid idag. Mycket information först, sen fick jag lägga mej på britsen i strålapparaten och så skulle dom få mej i exakt rätt position. Precis som i måndags så får jag inte hjälpa till.... det är svårt! *ler* Och det är svårt att ligga precis stilla också, tycker jag. Vågar ju knappt andas... Men det får jag göra, sa SSK. Snällt! *haha* Andas och blinka får jag göra, men inget annat. Inte röra mej, helst inte prata heller om jag inte absolut måste.

Idag tog det det extra lång tid, för det skulle mätas, röntgas och kontrolleras så allt stämde mot det dom mätte och grejade med i måndags. Dessutom mätte dom så jag får rätt stråldos, tog kort på huden, och tog kort på mitt ansikte. Dom kör ansiktsfoto istället för att dom ska behöva kontrollera legitimation varje gång. Skönt! Från och med nu ska behandlingarna gå snabbare, när dom inte måste mäta och röntga och allt vad det nu var dom gjorde idag. Ett parkeringskort fick jag också, så jag slipper betala varje gång jag är där, tack för det! Hade brännt mycket pengar på parkering annars...

Innan jag gick hem tog jag blodprov. Dom vill ha koll på vissa blodvärden. Och det vill jag också, jag har inte tagit några blodprover sen innan sista cellgifterna, så det ska bli spännande att se vad jag ligger på nu!

Sen hoppas jag att min knäppa och väldigt glömska cyto-hjärna kan ta och flytta härifrån... Är riktigt less på att vara så glömsk hela tiden, och vissa gånger blir jag mer trött på mej själv än andra. Nu vill jag ha tillbaka mitt minne, min kondition, min muskelstyrka och min energi. Så det så!  

Strålningen varje dag i kombination med sjukgymnastiken jag ska göra med min svullna arm är ett heltidsjobb... Jag vet vad jag ska roa mej med hela sommaren! Sysslolös är jag då rakt inte...

Det är varmt.... har inget emot det egentligen, men det är jobbigt när det är så klibbig och tryckande värme som det är idag. Noll syre i luften gör ju att man inte direkt bli piggare. Och det kliar lite lagom mycket under kompressionsstrumpan... Men men...

I morgon får jag pengar fån FK!! :) Dom där pengarna jag skulle fått i slutet av juni, om allt gått som det skulle. I alla fall kommer en del av pengarna, typ en tredjedel... Loggade in på Mina Sidor på FK i förmiddags och såg att utbetalningen var på väg. Dock reagerade jag på att summan för 7 dagar inte var särskilt hög. Räknade lite snabbt ut att dom hade satt mej på någon form av lägsta-nivå-eräsättning på 120:-/dag. Ok, min SGI är inte så hög eftersom jag bara jobbade 62,5% innan jag började plugga, men 120:-/dag är löjligt... Som om man skulle kunna leva på det!! Vad hände med min vilande SGI jag har från tiden innan jag började på högskolan??  Blev ett samtal till FK och min handläggare, som på min fråga ang. detta svarade något i stil med att  "oj då, vilande SGI, det har jag missat att du hade". Jo, tack för den! Nåja, resten av pengarna kommer om ett par dagar. Sen hoppas jag att hela min FK-historia är slut! För nu orkar jag inte mer... Fast det kanske blir en ny FK-cirkus i slutet av juli, när det är dags för någon läkare att skriva ett nytt sjukintyg... *haha*

I samma veva som jag höll på med FK passade jag även på att maila CSN och fråga vad sjutton dom håller på med. Nu är det 2,5 veckor sen dom fick mina intyg, o jag tycker snart det är dags för ett beslut. Började så smått undra om dom glömt mej. Men, nej, det hade dom inte, tack för det! Fick till svar från dom att dom fortfarande handlägger mitt ärende och att jag ska få ett beslut så fort som möjligt, men dom kan inte säga när det blir. *gah* Kunde ju vara kul om dom fattade ett beslut snart så jag slipper denna månadens återbetalning av mitt lån... Jag har sagt det förut och jag säger det igen, livet är spännande nästan jämt! Man måste vara frisk för att orka vara sjuk....

Har i eftermiddag varit iväg på taktil massage på sjukhuset. Ca. 40 minuters taktil helkroppsmassage. Behöver jag säga hur skönt det var?? ;) Alldeles ljuvligt, att stänga ute världen en stund, bara få slappna av och bli ompysslad. Det var precis vad jag behövde. Nu känner jag mej lite lagom groggy... Sitter i soffan med datorn, katterna, ett glas vin, lite snacks och mår för en gångs skull ganska bra. Känner mej avslappnad och lugn. Det är SÅ skönt! Marianne, som utförde massagen, går snart på semester. Fick en ny tid i mitten av augusti när hon kommer tillbaka från sin ledighet. Då, när jag ska få nästa massage, är det bara två stråltillfällen kvar. Hualigen, det kommer gå rätt fort... Sen är det dags att så sakterliga ta sej tillbaka till det verkliga livet igen. Det ser jag fram emot! Just nu lever jag det overkliga livet, och här trivs jag inte särskilt bra. Jag hoppas att jag kan ta mej tillbaka till det verkliga livet snabbt! Vore så skönt att kunna köra igång på heltid med pluggandet, så det blir klart. En examen i januari skulle sitta väldigt fint.   Hoppas och drömma kan man alltid göra!

Idag har jag varit på strålenheten på sjukhuset igen. Nu var strålfälten bestämda, så det var dags att programmera maskinen. Jag fick ligga på min kudde i simulatorn, blev ritad på, maskinen surrade och snurrade, dom röntgade och tog bilder på strålfälten, grejade och fixade. Själv gjorde jag inte ett dugg mer än att ligga på britsen. Det var lite svårt att inte hjälpa till när dom flyttade på mej, men jag hade fått stränga order att ligga still och inte göra ett dugg. Nu är i alla fall allt klart för strålstart på onsdag. 33 tillfällen blir det, 25 "valiga" strålningar, plus 8 boost-tillfällen då dom ska fokusera på att stråla ärret.

Sen en sväng till kuratorn. Bad henne att skriva ut mitt nya sjukintyg, det där som försäkringskassan fick i fradags, så jag har koll på vad läkaren skrivit. Kuratorn gick in i min journal, och där hittade hon.... ingenting. Det senaste sjukintyget som finns i min journal är det som FK inte godkände. Inte stod det någonstans att någon läkare har kompletterat per telefon heller. Dessutom var min handläggare på FK ledig förra veckan. Så frågan är, vilken läkare har pratat med FK, och vem har dom pratat med?? Ingen vet... Alltså, hur svårt kan det vara, egentligen? Kan inte göra så mycket mer än att skratta åt dom just nu, för nu har dom strulat till det så mycket så jag undrar om dom kommer ta sej ur det här. *ler* Har alltså ingen aning om när/om jag får pengar från FK, och CSN har inte heller sagt ett dugg än. Livet är spännande!! Eller.... kanske inte så värst.

Efter kuratorn tog jag en sväng ner till sjukgymnastiken. Tänkte passa på att boka in en tid hos en lymfterapeut för kontroll av min svullna arm. Hade dock så himla tur att lymfterapeuten hade fått ett återbud och hade ledig tid precis när jag var där, så jag fick träffa henne på direkten. Jag har samlat på mej rätt mycket vätska i högerarmen, framför allt i underarmen, men även en del i överarmen. Terapeuten tyckte det var en himla tur att jag kom till henne nu, och inte väntade. :) Hon mätte armen på lite olika ställen, o så fick jag en kompressionsstrumpa som jag ska använda varje dag för att minska svullnaden. Lite rörelseövningar och stretching ska jag fortsätta med, som vanligt. Det kommer bli en intressant upplevelse att få på sej den där strumpan i morgon bitti.... det var rätt svårt även när hon hjälpte mej. Tur är dock att detta ödem jag fått nu inte alls behöver bli bestående. Det kan vara så att det går tillbaka av strålningen och inte återkommer efter det. Hoppas det blir så!! Men det känns ändå lite trist att ha åkt på det här.... Alltid måste det vara något som jävlas! Men jag borde väl vara van vid det här laget...