Idag har jag varit på strålenheten på sjukhuset igen. Nu var strålfälten bestämda, så det var dags att programmera maskinen. Jag fick ligga på min kudde i simulatorn, blev ritad på, maskinen surrade och snurrade, dom röntgade och tog bilder på strålfälten, grejade och fixade. Själv gjorde jag inte ett dugg mer än att ligga på britsen. Det var lite svårt att inte hjälpa till när dom flyttade på mej, men jag hade fått stränga order att ligga still och inte göra ett dugg. Nu är i alla fall allt klart för strålstart på onsdag. 33 tillfällen blir det, 25 "valiga" strålningar, plus 8 boost-tillfällen då dom ska fokusera på att stråla ärret.

Sen en sväng till kuratorn. Bad henne att skriva ut mitt nya sjukintyg, det där som försäkringskassan fick i fradags, så jag har koll på vad läkaren skrivit. Kuratorn gick in i min journal, och där hittade hon.... ingenting. Det senaste sjukintyget som finns i min journal är det som FK inte godkände. Inte stod det någonstans att någon läkare har kompletterat per telefon heller. Dessutom var min handläggare på FK ledig förra veckan. Så frågan är, vilken läkare har pratat med FK, och vem har dom pratat med?? Ingen vet... Alltså, hur svårt kan det vara, egentligen? Kan inte göra så mycket mer än att skratta åt dom just nu, för nu har dom strulat till det så mycket så jag undrar om dom kommer ta sej ur det här. *ler* Har alltså ingen aning om när/om jag får pengar från FK, och CSN har inte heller sagt ett dugg än. Livet är spännande!! Eller.... kanske inte så värst.

Efter kuratorn tog jag en sväng ner till sjukgymnastiken. Tänkte passa på att boka in en tid hos en lymfterapeut för kontroll av min svullna arm. Hade dock så himla tur att lymfterapeuten hade fått ett återbud och hade ledig tid precis när jag var där, så jag fick träffa henne på direkten. Jag har samlat på mej rätt mycket vätska i högerarmen, framför allt i underarmen, men även en del i överarmen. Terapeuten tyckte det var en himla tur att jag kom till henne nu, och inte väntade. :) Hon mätte armen på lite olika ställen, o så fick jag en kompressionsstrumpa som jag ska använda varje dag för att minska svullnaden. Lite rörelseövningar och stretching ska jag fortsätta med, som vanligt. Det kommer bli en intressant upplevelse att få på sej den där strumpan i morgon bitti.... det var rätt svårt även när hon hjälpte mej. Tur är dock att detta ödem jag fått nu inte alls behöver bli bestående. Det kan vara så att det går tillbaka av strålningen och inte återkommer efter det. Hoppas det blir så!! Men det känns ändå lite trist att ha åkt på det här.... Alltid måste det vara något som jävlas! Men jag borde väl vara van vid det här laget...