Den sena söndageftermiddagens Taxotere-feber, den kan man lita på! Den har bosatt sej i min kropp nu, inte konstigt att jag mådde så attans dåligt när jag vaknade efter att ha sovit middag 1,5 timmar...

Efter Taxotere har det varit söndag och måndag jag har mått som sämst, jämfört med FEC som jag belv dålig av direkt. Med andra ord är jag mitt i den sämsta perioden just nu, idag och i morgon, om det följer det tidigare mönstret. Vilket jag hoppas på, för jag är så ohyggligt sliten så jag vet inte om jag skulle kunna bli sämre...

Trött, trött och trött är bara förnamnet. Ingen energi, ingen kondis och ingen muskelstyrka över huvud taget. Att ta några steg uppför trappan är en ganska spännande upplevelse emellanåt, när kroppen mitt i allt bara tvärstannar och inte orkar en millimeter till. Det räcker gott att förflytta sej mellan vardagsrum, badrum och kök....

Smaklökarna är ju som bekant inte alls på min sida, allt smakar konstigt/illa och jag har en konstig smak i munnen hela tiden. Svampen på tungan är riktigt envis denna gången, trots att jag började med tabletter mot det i ganska tidigt skede. Inga sår i munnen denna gången, tack och lov!

Magen är lite upp och ner, både beroende på cellgiftesbiverkningar på slemhinnan, och på att matintaget blir lite si och så dessa dagar. 

Skelettsmärtor har jag, framför allt i höfter, knän, smalben, fotleder och handleder. Men inte alls så starka smärtor jag haft tidigare, och inte något från ryggen (som förut varit det jobbigaste).

Huden är torrare än vanligt, tur man har bra salvor! :)

En ny biverkning efter Taxotere är att jag har ont under tumnaglarna. Naglarna kan påverkas av Taxotere, men hittills har jag inte kännt av detta. Nu är dock naglarna lite missfärgade, och som sagt, det gör lite ont under tumnaglarna.

Nu återstår att se om jag drar på mej Taxotere-febern ikväll! Efter de tidigare två behandlingarna med detta cellgift har jag på sen söndageftermiddag/kväll fått hög feber som hållit i sej över måndagen och sen försvunnit. Än så länge verkar det lugnt, men vi får se... Jag står redo med termometern!

Även om jag inte mår så där överdrivet bra så är det ändå skönt att ha kommit till den smästa dagen efter behandlingen. Idag och i morgon. Så från och med i morgon eller tisdag så kan det bara bli bättre! Och sen ska jag ju inte ha några mer cellgifter, då kan jag äntligen börja få återhämta mej på allvar! För det hinner man ju inte med mellan behandlingarna. Även om man återhämtar sej skapligt, så är man ju långt ifrån pigg när det är dags att fylla på gifter igen, och inför sista behandlingen var jag rejält sliten. Inte konstigt att man är så nergången nu, efter 6 behandlingar. Men nu kan det ju bara bli bättre, och jag ser fram emot att få komma igen, hitta lite energi och orka komma ut lite! En liten promenad utomhus vore ju rena drömmen, det är längesen jag orkade det. Ser fram emot att dra igång mitt Wii Fit också, att få tillbaka både lite kondition och kanske lite styrka. Man lär sej uppskatta de små sakerna i vardagen på ett annat sätt när man mår så här, sådant som i "vanliga livet" är så självklart.

Verkligen, helt totalt slutkörd...

Men jag tror jag har fått ordning på allt! :) Tvätten är fixad, sängen på plats och bäddad, jag har både duschat och ätit ikväll, barnen är på plats hos sin pappa (höll på att glömma att köra dit dom...), det sista pappret till försäkringskassan är ivägskickat... Att jag sen sitter här och är trött och yr.... det är smällar man får ta! Det har jag räknat med, det är så det blir. Men jag kör med mitt nya mantra: "det är sista gången, det är sista gången, det är sista gången, det är sista gången..." Ibland funkar det, ibland inte.

Men inatt ska jag i alla fall sova som en prinsessa. I en säng!! Vilken lyx!! Haha, kul liv man lever, när en säng är lyx.. Men det är så det är, när man bor i en för liten lägenhet. När vardagsrummet även ska vara sovrum till mamman, då får mamman sova på soffan, i bäddsoffan, eller på en väldigt smal och obekväm hopfällbar extrasäng. Så har jag haft det några år nu. Har eg. inte plats för en vanlig säng nu heller, men det skiter jag i. Min kropp gillar inte att behöva ligga i obekväma soffor varje natt! Det har blivit väldigt påtagligt nu sen jag började med cellgifterna och mår dåligt så pass mycket och spenderar mycket tid i horisontalläge. Ryggen tar stryk, axlarna tar stryk.... Inte bra.

Så, nu sitter jag här, och fredagsmyser med mej själv som enda sällskap. Eller, nej förresten, katterna också! :) Ett glas vin längtar jag efter, men det får bli citronvatten istället. Tar vinet när det smakar lite bättre. En annan dag, helt enkelt.

Ja, idag har jag gjort lite mer saker än jag har energi till.... Börjar gå ner mej efter tisdagens behandling, det känns nu.... Och idag har jag:

* tvättat och hängt upp 4 maskiner tvätt

* röjt, plockat undan och dammsugit inför leveransen av min säng

* skruvat ihop sängen, fått den på plats

* gått till affären

* tagit bilen till en annan affär, eftersom affären här hemma inte hade det jag behövde

* skrivit lite mer papper till försäkringskassan

Nu är jag helt, totalt slut..... Blev så trött, yr och illamående förut när jag hängt upp sista tvätten. Ska inte göra så mycket på en och samma dag när jag är trött efter gifterna. Men ibland har man inte så mycket att välja på... La mej på soffan en stund för att försöka vila, men det gick inte så bra, kan inte riktigt slappna av som jag skulle vilja.... Sitter här med ett stort glas citronvatten, ska ta mej lite kaffe strax också, o sen försöka vila en stund igen. Tror att jag har svårt att slappna av för jag ser allt jag skulle behöva röja iordning nu när sängen kommit på plats. Slänga emballaget, ställa tillbaka möblerna, dammsuga, skruva ihop sängbordet... Måste inse att jag inte behöver göra allt på en gång. Måste ha lite energi kvar till ikväll, så jag orkar köra barnen till sin pappa, hämta tvätten, bädda rent i sängen och duscha. Det är inte klokt vad mycket energi det tar att duscha, egentligen... det märker man bara om man inte har den energi som krävs. Hoppas, hoppas att jag blir lite piggare snart, när strålningen drar igång! Visst blir jag säkerligen trött av att åka på det var eviga dag, flera mil om dagen i flera veckor, men det blir ju inte samma trötthet som efter cellgifterna.

Förutom tröttheten, som visserligen är jobbig men ändå inte så extrem som tidigare (i alla fall inte än så länge), så är smaken i munnen den värsta biverkningen hittills denna omgången. Citronvatten funkar, har en påse Turkisk Peppar också som jag tar en bit ur med jämna mellanrum. Men det hjälper ju inte hela tiden. O mat måste jag ju äta ändå, o det smakar illa, riktigt illa. Usch och urk! Är lite less.... Men jag ska inte klaga alltför mycket, det är sista gången. Sista gången...

Ja kära tid, alla dessa papper och intyg som ska skickas till höger och vänster hela tiden... Fick en hel hög med papper och intyg på posten idag, som skulle sorteras och skickas vidare till div. olika instanser. Nu fattas det bara ett papper, vad jag vet, som FK ska ha. Men det pappret kan jag inte skicka in förrän jag har fått det av dom, så... det får bli en annan dags bekymmer. Skönt att det mesta annat är löst i alla fall! Nu är det bara att hoppas att det inte blir något strul med min sjukpenning, och att CSN kan ta ett beslut som jag är nöjd med, så jag kan släppa de bekymren sen och fokusera på annat som är viktigt.

Skönt att ha förmiddagen till att fixa med detta, för under eftermiddagen har jag varit allt annat än pigg. Kortisonet har börjat gå ur kroppen, och det känns. Jag blir trött, trött och åter trött. Har sovit 3 timmar i eftermiddag, men är inte piggare för det... Nåja, inget konstigt, det är väntat vid den här tiden efter behandlingen.

Mina smaklökar börjar ge upp också. Inte heller något oväntat, men lite jobbigt att krydda maten... *ler* Nåja, barnen tyckte att lunchen smakade bra i alla fall, så det kan inte varit SÅ illa med min kryddning. Själv tyckte jag att maten smakade konstigt. Väldigt konstigt. Får leva på citronvatten, turkisk peppar och ModiFast chokladshake några dagar igen. Har köpt lite chips till ikväll, får se vad det smakar.... och fetaost, det borde kunna funka, salt brukar jag känna smaken av. Får prova och se! Går det så går det.

Svampen på tungan kommer också som ett brev på posten. Lite tidigare den här gången är föregående behandlingar, men men... Jag har ju tabletter mot svamp i mitt välfyllda medicinskåp, så jag har dragit igång en kur idag. Förhoppningsvis ska det inte hinna bli lika illa som förra gången, när jag upptäckte svampen på lördag förmiddag och inte kunde få någon medicin förrän måndag lunch... *blä*

Har fått kallelse från strålenheten idag också! I tisdags innan jag gick hem från cyt-mottagningen ringde min SSK till strål för att kolla så att jag fanns med i systemet. Och jo då, dom satt som bäst och bokade in mina tider precis när hon ringde. Gott, tänkte jag, då kanske jag får en kallelse om en vecka eller så! Men redan idag kommer en kallelse från dom, med tid för förberedelse, tid för inställning av strålfält och tid för första behandlingstillfället. Hej och hå, här går det undan!! Tur att någon på det där sjukhuset är snabb... ;) Inte behöver jag vänta så länge som jag trodde heller. SÅ skönt att få komma igång! I alla fall är det skönt att ha fått tiderna, så man vet vad man har att rätta sej efter, när man ska komma igång med behandlingen o sån't. Gå hemma och vänta utan att veta något eller kunna planera något är det värsta jag vet...

På lördag kommer finaste älsklingen hit också! *längtar* Förra helgen kunde vi inte träffas, för han låg hemma och var jättesjuk... Ska bli så gott att få ta min trötta och slitna kropp och landa i hans famn ett par dagar. Vi behöver det, både han och jag. Landa hos varandra, ta hand om varandra och bara vara. Usch, vad jobbigt det är med distansförhållanden! Särskilt nu när livet är som det är. Önksar att vi kunde vara tillsammans mer i vardagslivet, bland jobb, behandlingar, förkylningar, och livet i största allmänhet. Men men, den dagen kommer, så småningom, allt måste bara jäklas lite på vägen först.

Är lika trött nu i alla fall.... Fast jag har tagit en kortison-sup ikväll, så när det väl är dags att faktiskt lägga sej för natten kommer jag väl vara pigg igen!   Nåja, sista kortisonet ikväll, så sen kommer jag sova gott, och länge.

Filosoferar lite över vad min läkare sa i fredags ang. min anti-hormonella behandling jag ska ha sen, och varför hon sa en sak till mej och sen skrivit något helt annat i journalen... Undrar också vad det eg. står i journalen om antal stråltillfällen.... När jag fick behandlingsplanen i början av februari sa dom 25 stråltillfällen. När jag träffade läkaren förrförra gången sa hon att dom ändrat till 33 tillfällen, för säkerhets skull, för att dom ska vara säkra på att få bort all cancer-skit. Men i mitt sjukintyg jag fått idag står det ändå att jag väntar på 25 stråltillfällen. Undrar just hur dom ska ha det!! Jag vill ha klara, raka besked, inget velande fram och tillbaka hela tiden, blir galen på sån't. O läkaren jag träffar mest och som har pratat med mej om både strål och anti-hormoner är ju så klart på semester nu.... Nåja, jag får väl vänta tills det är dags för strålförberedelser, och höra vad dom säger om antal stråltillfällen. DOM borde ju veta! *ler* Anti-hormonmedicinerna får väl vara ett mysterium ett tag till...

Trött, och trött, och trött...

Helt slut i både kropp och knopp efter en dag med ommöblering i lägenheten, pappersarbete, jagande av intyg från olika håll, skickande av intyg och div. samtal till olika myndigheter. Inväntar nu ett mail med ytterligare ett intyg ska ska vidarebefodras av mej till annan myndighet, så kanske, KANSKE att saker och grejer kan börja lösa sej sen. Det vill till att vara frisk för att orka vara sjuk... Nåja, jag får väl vara glad för att jag fick mitt sjukintyg idag i alla fall, dryga 3 veckor efter att jag sa till första gången! Visserligen är inte innehållet riktigt vad jag hade tänkt mej på alla punkter, men.... skit samma, bara FK får sitt intyg någon gång så jag kan få lite pengar att leva på under sommaren. Fasen, vad tungt det kommer bli.... Leva på CSN är inte lätt, leva på sjukpenning är ännu värre.... 

Hej och hå, nu har jag hällt i mej lite kaffe, nu ska jag hälla ut mej i soffan och vila ögonen en stund.

Idag har jag varit på sjukhuset och fått sista cellgifterna, behandling nummer 6 av 6. Sååå skönt!! Nu är det bara att överleva biverkningarna också.... Men dom kommer inte förrän framåt fredag eller lördag, just nu är jag ju hög på kortison som håller eländet borta. Det enda jag känner idag, som vanligt, är att jag är varm och knallröd på kinderna. En liten allergisk reaktion som hålls i schack av kortisonet. Fick också veta att jag är inbokad på förberedelse inför strålningen i början av juli. Då ska det gjutas kudde, så jag ligger i exakt samma ställning vid varje stråltillfälle, och så ska dom göra en datortomografi så dom kan ställa in strålfältet så att dom strålar på rätt ställe över bröstet och armhålan. Fick också veta att det blir ett nytt läkarbesök på onkologen strax innan stålningen är slut, för att diskutera vilken medicin jag ska ha som anti-hormon. Jag fattade det som att jag ska ha både Zoladex och Tamoxifen samtidigt, men tydligen ska jag bara ha den ena sorten, och det är det som ska diskuteras på läkarbesöket. 

Mitt sjukintyg är skivet och på väg hem till mej. Äntligen!!! Men det krävdes kuratorhjälp... Höll dock på att bryta ihop när kuratorn sa att sjukintyget gäller till och med 31/7. I fredags sa ju läkaren att jag hon skulle sjukskriva mej till 30/9. Fick dock veta att läkaren jag var hos i fredags hade gått hem efter mitt besök, och ska vara ledig två veckor. Så hon lämnade över mitt ärende till en annan läkare med talade inte om hur länge jag skulle vara sjukskiven. Så den läkare som nu har skrivit ut mitt intyg har hittat på ett datum själv... *suck och stön* Han kunde väl i alla fall se i min journal att strålningen ska hålla på till slutet av augusti och sjukskriva mej till dess.... jag blir så jäkla trött!! Men kuratorn har lovat att hjälpa mej när det är dags för ett nytt intyg, så att jag får det i tid. Är så less på att strul!

Dessutom har CSN ännu en gång avslagit min ansökan om studiemedel till hösten, trots mitt brev där jag angav särskilda skäl till att jag inte tagit de poäng jag ska under denna och förra terminen. Det står klart och tydligt på CSN's hemsida att dom kan ta hänsyn till vissa särskilda skäl, så som egen eller anhörigs sjukdom, eller dödsfall i familjen. Jag uppfyller ju alla dessa tre krav, något jag utförligt förklarade för dom i ett personligt brev. Lik förbanna avslår dom min ansökan igen, utan att ens kräva någon form av intyg från mej. Dom skulle ju kunna få ett läkarintyg om min sjukdom och behandling, men det har dom inte frågat efter. Nu är mitt överklagande skickat vidare till Överklagandenämnden för studiestöd. Bara hoppas på att dom anser att jag har rätt till studiemedel!! Annars.... ja, annars kan jag inte plugga färdigt.    CSN måste göra som Överklagandenämnden säger.

Ikväll har barnen haft skolavslutning. Så skönt att dom är lediga nu! Både för dom och för mej... *ler* Som vanligt var det lite småkallt och väldigt blåsigt, men härligt med alla glada ungar och sjunger och ser fram emot sommaren.