Skulle inte skrivit det där jag skrev förut, att jag inte har några ryggsmärtor efter denna behandlingen! För smärtorna i ryggen och bröstbenet kom idag, och ökade i samma fart som febern... :( Ibland en pulserande smärta i ryggslut och bröstben, precis som om någon står inne i skelettet och slår mej med en hammare. Däremellan lite mer "finvågig" smärta som kommer och går. Och till det har jag 38,4 i feber och är rejält yr. Tur man kan sova i alla fall! Har nu stoppat i mej både Alvedon och Morfin, och hoppas kunna sova vidare om en stund. Avvaktar och ser vartåt det bär, efter Neulasta-sprutan har jag i alla fall inte någon neutropeni, och det har ju varit så här tidigare Taxotere-behandlingar också. Mår så skit som jag bara kan, tror jag, och det faktum att det är sista gången är ingen tröst alls just nu... Men det ska bli bättre. Nu kan det bara bli bättre! I morgon, eller i övermorgon, så borde det vända. Sen ska jag må bra!!

Tror på en bättre dag i morgon!

Den sena söndageftermiddagens Taxotere-feber, den kan man lita på! Den har bosatt sej i min kropp nu, inte konstigt att jag mådde så attans dåligt när jag vaknade efter att ha sovit middag 1,5 timmar...

Efter Taxotere har det varit söndag och måndag jag har mått som sämst, jämfört med FEC som jag belv dålig av direkt. Med andra ord är jag mitt i den sämsta perioden just nu, idag och i morgon, om det följer det tidigare mönstret. Vilket jag hoppas på, för jag är så ohyggligt sliten så jag vet inte om jag skulle kunna bli sämre...

Trött, trött och trött är bara förnamnet. Ingen energi, ingen kondis och ingen muskelstyrka över huvud taget. Att ta några steg uppför trappan är en ganska spännande upplevelse emellanåt, när kroppen mitt i allt bara tvärstannar och inte orkar en millimeter till. Det räcker gott att förflytta sej mellan vardagsrum, badrum och kök....

Smaklökarna är ju som bekant inte alls på min sida, allt smakar konstigt/illa och jag har en konstig smak i munnen hela tiden. Svampen på tungan är riktigt envis denna gången, trots att jag började med tabletter mot det i ganska tidigt skede. Inga sår i munnen denna gången, tack och lov!

Magen är lite upp och ner, både beroende på cellgiftesbiverkningar på slemhinnan, och på att matintaget blir lite si och så dessa dagar. 

Skelettsmärtor har jag, framför allt i höfter, knän, smalben, fotleder och handleder. Men inte alls så starka smärtor jag haft tidigare, och inte något från ryggen (som förut varit det jobbigaste).

Huden är torrare än vanligt, tur man har bra salvor! :)

En ny biverkning efter Taxotere är att jag har ont under tumnaglarna. Naglarna kan påverkas av Taxotere, men hittills har jag inte kännt av detta. Nu är dock naglarna lite missfärgade, och som sagt, det gör lite ont under tumnaglarna.

Nu återstår att se om jag drar på mej Taxotere-febern ikväll! Efter de tidigare två behandlingarna med detta cellgift har jag på sen söndageftermiddag/kväll fått hög feber som hållit i sej över måndagen och sen försvunnit. Än så länge verkar det lugnt, men vi får se... Jag står redo med termometern!

Även om jag inte mår så där överdrivet bra så är det ändå skönt att ha kommit till den smästa dagen efter behandlingen. Idag och i morgon. Så från och med i morgon eller tisdag så kan det bara bli bättre! Och sen ska jag ju inte ha några mer cellgifter, då kan jag äntligen börja få återhämta mej på allvar! För det hinner man ju inte med mellan behandlingarna. Även om man återhämtar sej skapligt, så är man ju långt ifrån pigg när det är dags att fylla på gifter igen, och inför sista behandlingen var jag rejält sliten. Inte konstigt att man är så nergången nu, efter 6 behandlingar. Men nu kan det ju bara bli bättre, och jag ser fram emot att få komma igen, hitta lite energi och orka komma ut lite! En liten promenad utomhus vore ju rena drömmen, det är längesen jag orkade det. Ser fram emot att dra igång mitt Wii Fit också, att få tillbaka både lite kondition och kanske lite styrka. Man lär sej uppskatta de små sakerna i vardagen på ett annat sätt när man mår så här, sådant som i "vanliga livet" är så självklart.