To hell and back

Alla inlägg under maj 2011

Av Liselott - 4 maj 2011 19:35

Blev så himla trött ikväll..... Vad beror det på? Cellgifterna? Sprutan jag tog förut? Det faktum att jag inte sovit mer än 5 timmar två nätter i rad pga kortisonet? Antagligen en blandning av alla tre... Börjar känna mej sliten i munslemhinnan, saker och ting smakar inte överdrivet mycket. Var så himla sugen på choklad förut, och köpte mej lite sån't, men det smakar inget vidare.... Smakar inte illa, men smakar inte så mycket heller. Har också kommit på att mina varma rödblossnade kinder jag hade igår efter behandlingen, och har haft lite idag också, är en liten allergisk reaktion av cellgifterna. Det kan även smärtan efter pvk'n vara, hade lite ont i armen när jag fick behandlingen och har haft ont efteråt också. Tar sista kortisonet ikväll, så nu är det väl bara att invänta alla möjliga biverkningar. Hualigen så skönt de ska bli när sista behandlingen är över och biverkningarna börjar ge sej! Nåja, en dag i taget.... en sak i taget.... Är i alla fall glad över att inte vara tvungen att plugga till någon tenta eller skiva arbeten och lämna in. Kan leva och göra som jag vill. Och det blir inte så mycket, det... Det räcker med att sitta i soffan inte inte göra något, just nu känns det tillräckligt ansträngande.


Men visst måte det vara lite vuxenpoäng på att man mitt i sitt livs värsta ekonomiska kis och orostid lyckas tänka på att leta upp en sparkonto med betydligt bättre ränta en det vanliga kontot, och börjar planera ett långsiktigt sparande! :) Är nöjd över mej själv, trots alls, känns skönt. Var väl mest en slump att jag råkade trilla över det... men det känns skönt, otroligt skönt. Nu ska det bli ordning på mej! :)

Av Liselott - 4 maj 2011 05:53

I natt gav mej kortisonet hela 5 timmars sömn. Hurrra!! Eller kanske inte. Har inga problem med att somna på kvällen, men vaknar tidigt och kan inte somna om. Nåja, tur att man kan sova middag! :) Får väl snart ta och äta lite fruksot, börjar bli hungrig.... 

Av Liselott - 3 maj 2011 20:42

Ja, då har jag varit på sjukhuset i Borås och fått min fjärde cellgiftsbehandling, den första av en ny sort. Fast det känns inte riktigt som jag har varit iväg, för just nu mår jag precis som jag gjorde innan. Efter de förra cellgifterna mådde jag sämre redan på eftermiddagen/kvällen samma dag jag fått dom, men nu känner jag som sagt ingenting. Men det kommer... det kommer, om ett par tre dagar, när kortisonet gått ur kroppen. Då kan jag få alla möjliga konstiga biverkningar, trötthet, smärta i skelett, muskler och leder, stickningar och domningar, problem med kroppens alla slemhinnor, svullnad, röda och ömmande fotsulor och handflator..... you name it! Sååååå det är väl bara att vara glad så länge jag inte känner något!


Fick med mej en liten spruta hem också.... Men tänk att man som patient ska behöva hålla ordning på allt själv! Min läkare hälsade på mej vid ett tillfälle när jag låg inne på sjukhuset innan påsk. Eftersom jag fått feber på grund av väldigt lågt antal vita blodkroppar, och jag tidigare inte återhämtat mej så värst bra i dessa blodvärden mellan mina behandlingar, så sa hon att jag nu efter varje cellgiftsbehandling ska ta en spruta som stimulerar benmärgen att återbilda vita blodkroppar. Lät ju bra, tyckte jag! Men hade hon ordinerat sprutan?? Neeeej.... Frågade min sköterska på dagvården efter sprutan innan jag skulle åka hem, men ingen ordination fanns, sköterskan visste inget, o alla läkare var på rond på bröstmottagningen.... Hurra!! Eller nå't..... Men hon fick i alla fall tag på en läkare, fick en ordination på sprutan och jag fick med mej den hem.


Min lilla spruta ska jag ta i morgon eftermiddag, 24 timmar efter behandlingen. Min lilla spruta innehåller bara 0,6ml läkemedel. Priset på sprutan är dock inte riktigt lika litet.... EN (1) spruta kostar hiskerliga 12.000:- Att så lite kan kosta så mycket..... Och ännu en gång är jag så innerligt tacksam över att jag inte behöver betala medicinerna själv!! Fick inte ens recept, utan sprutan fick jag direkt av sköterskan på dagvården, som en del av min cellgiftsbehandling, fast jag tar den själv hemma. Snacka om att man kommer vara nervös när man tar den i morgon!! Fy sjutton för att råka göra sönder den... *ler*


Har fått hjälp av min kurator idag att söka fondmedel. 5 ansökningar har skickats iväg, och en till ska vi ta nästa gång vi ses. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag får några kronor från någon! Men jag trodde jag skulle bli totalt snurrig innan vi var klara.... Papper som ska fyllas i, kopior på div. papper som ska skickas med, vissa vill ha många bilagor, andra ska inte ha någon. Läkarutlåtande, kuratorsutlåtande, personligt brev från mej.... Men jag tror minsann vi fick till det! Nu är det bara att vänta. Några fonder får jag svar på inom ett par månader om jag får pengar från eller inte, någon fond ger inte besked förrän i december.

Av Liselott - 2 maj 2011 19:52

Ja, i morgon är det dags, cellgiftsbehansling nummer 4 av 6. Gud, vad jag längtar tills det är över!!!! Får en ny sorts gifter i morgon, och ska få sprutor också som gör att mina vita blodkroppar återbilas lite snabbare. Har idag påbörjat en rätt hög dos kortison som jag ska äta i tre dagar, dagen innan, samma dag och dagen efter behandlingen. Detta för att minska en eventuell allergisk reaktion på cellgifterna och för att driva ut vätska och minska svullnad, för man kan tydligen svullna rätt bra av dessa gifter. I övrigt är det bara att vänta och se vad jag kommer få för biverkningar. Försöker att inte tänka alltför mycket på det, hur jag kommer må. Ingen vet ju, och det man inte vet har man inte ont av. Men samtidigt är det sååååå frustrerande att inte veta! Visste jag att jag skulle må skit så kunde jag ställa in mej på det och ha lättare för att hantera det. Men men, det blir som det blir. Bara jag står på benen på lördag när vi ska sätta urnan med pappas stoft i graven, så är jag nöjd!


Ska även söka fondmedel i morgon. Hoppas, hoppas att jag får något beviljat! Ekonomin är inte lätt, värre blir det över sommaren, och höstens pluggande ligger i farozonen då jag inte längre har rätt till tilläggslån från CSN... Det är mycket med det jordiska! Som om det inte räckte med att vara sjuk, liksom....

Av Liselott - 1 maj 2011 18:10

Har landat hemma igen efter en helg hos min älskling. Gott att vara där, trist att behöva åka hem.... men men, sån't är livet.


Har haft en bra helg, och en dålig helg. Allt beroende på ur vilken vinkel man väljer att se på saken. Det som varit bra är att jag fått vara med min älskling. Så skönt att få krypa upp i hans famn och bara vara. Mysigt sällskap, god mat, gott att dricka och massa kärlek. Det är livet, det!

Mindre bra är att jag haft en dålig helg mentalt. Gråtit mycket.... Skönt då att ha älsklingens axel att luta sej mot. Och framför allt att han står ut med mej! Har nog gråtit över ALLT denna helgen. Har tänkt mycket på pappa, sogen och saknaden är stor... Urnsättningen närmar sej, det kommer bli en jobbig dag.... Börjar också bli rejält orolig över hur jag kommer att må den dagen. Vet ju inte alls hur jag kommer reagera på cellgifterna jag får på tisdag, det är en ny sort jag inte har fått förut. Ska dessutom få sprutor att ta några dagar, läste en rejäl biverkningslista härom dagen, ingen upplyftande läsning direkt... Dessutom säger dom att biverkningarna på dessa cellgifter kommer först efter några dagar, dvs. lagom till helgen.... De cellgifter jag fått hittills har ju gett biverkningar direkt, och det värsta har gått över på några dagar. Har tänkt på min egen situation också, är så trött och less på cellgifter, vet inte hur jag ska orka. Tänker på framtiden, att den inte alls blir som jag/vi hade planerat. Tänkter på min rädsla för framtiden, på återfall i min sjukdom och på en för tidig död. Är livrädd!! Tänker mycket på min kropp, hur jag ser ut efter operation och håravfall. Det är INTE något som jag tycker är trevligt. Gillar inte alls min kropp längre, är mest förbannad på den. Usch ja, det har blivit mycket tänkande och grubblande och gråtande denna helgen. Jobbigt... med samtidigt tror jag att det är nödvändigt, att få ur sej all sorg och rädsla och frustration. Skönt att ösa ur sej allt under ett par dagar, så kan man gå vidare sen med en lite ljusare syn på livet.


Märkte i fredags att det nu börjar synas att även ögonbryn och fransar börjar trilla av. Visserligen har jag märt att jag tappar mer än vanligt av dom sen en tid tillbaka, men det är först nu det verkaligen börjar synas. Blä!! Lite svårt att dölja det, liksom..... Att jag inte har något hår är ju lätt att dölja med peruken, det är ingen som ser att det är fuskhår om dom inte vet om det. Ögonfransarna syns inte så mycket, dom kan jag dölja rätt bra med glasögonen. Men ögonbrynen.... BLÄ!!! Ogillar det mesta just nu. :( Vill inte se ut som jag gör...


Nåja, bara att kämpa på.

Presentation


Den 21/12 2010, 32 år gammal, fick jag diagnosen bröstcancer. Operation, cellgifter, strålning och anti-hormonell behandling blev "domen". FRISK nu, och det tänker jag fortsätta vara. :)

The Essence Vitae Project

Att återfå balans och livsglädje

Några foton

  2014 05 03

 

2013 05 03

  2012 05 03

  2011 05 19

Min Insamling till Cancerfonden

Länkar

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23 24
25
26 27
28
29
30 31
<<< Maj 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards