Är nu hemma igen efter en helg hos älsklingen. Det har varit en helg full av både skratt och gråt. Välbehövligt, båda delar... Så skönt att komma ifrån hemmet lite och få mysa med världens mest underbare man!

Har varit och röstat idag också. Är väl bäst att dra sitt strå till stacken. :) Hoppas valresultatet blir bra nu, och att dom inte strular till det den här gången! Att det ska vara så svårt att hålla ordning på lite valsedlar....

Ska snart ta och leta fram kattburen också, i morgon ska lillkatten till veterinären för kastrering. Det är välbehövligt!! Hon går runt här hemma och skriker och vrålar allt hon orkar, åmar sej och beter sej.... *ler* Går väl an när hon skiker på dagarna, men när hon håller på halva nätterna också är det inte riktigt lika kul.... Hade hoppats på att kunna vänta med kastreringen tills jag mår lite bättre, när cellgiftsbehandlingarna är över, men det går inte, kan inte leva med en löpande honkatt så länge...  

Det börjar bli jobbigt att hålla ihop hemmet nu.... Jag är så fruktansvärt slut av allt som händer/har hänt. Mitt hem ser ut som ett slagfält och jag är glad för varje dag som barnen har med sej allt dom ska till skolan, och alla läxor blir gjorda. Jag orkar inte hålla ihop allt längre.

Dessutom närmar sej den 10 juni med stormsteg....   Dagen då jag skulle ta examen, dagen då jag skulle få börja kalla mej sjuksköterska. Dagen då jag och mina pluggkompisar skulle fira. Nu får dom fira utan mej. Jag kommer ligga hemma och gråta hela den dagen. JÄVLA CANCER som tar ifrån mej den 10 juni 2011, dagen som jag har längtat efter, sett fram emot och kämpat för så länge!! Nu är det bara borta..... Det är mycket som försvinner från mej pga cancern. FAN vad jag hatar den där förbannade sjukdomen!!!!!!!!!!!!!!!!  

Ja, antligen är det fredag, som jag har längtat! Ska få träffa älsklingen i helgen, det är ett tag sen nu.... sjukdomar sätter ibland stopp för våra planer. Men nu så! :)

Mår lite bättre nu, vet inte vad det var med mej häromdagen.... Kändes som rejäl PMS jag hade... Men jag har ju inget att ha PMS över nu för tiden, så... *ler* Så det var väl bara lite allmän trötthet och frustration över allt jag måste gå igenom. Ibland orkar man liksom inte.... Nåja, det är bara att bryta ihop, sen får man gå vidare.

Börjar bli av med cellgiftsbiverkningen i munnen, äntligen! Har varit så sträv i slemhinnan i gommen, tandköttet och på tungan. Har känts som jag haft en tjock beläggning där (men det har jag inte) och allt jag ätit/druckit har smakat lite konstigt, eller inget alls. Men nu börjar jag känna mej lite mer som vanligt igen vad gäller det, skönt! Annars känner jag inte så mycket av biverkningarna längre, har inte ont, är inte lika trött. Trött är jag ju så klart, men inte SÅ trött som jag vet att jag kan vara. Pigg lär jag inte bli förrän allt är över.

I helgen är det dags för nästa Zoladex-spruta. Hualigen, den är hemsk att ta på sej själv!! Jag har inget emot att ge mej själv sprutor, och den gör inte ont heller, men nålen är så gräsligt grov så man nästan svimmar när man ser den.... Men det måste ju vara så, eftersom det är ett implantat och inte en flytande vätska. Nåja, jag har klarat av det 3 gånger tidigare, så de ska väl gå i morgon igen! Ska inte tänka så mycket på det, bara göra, det brukar bli bäst då.

är inte så vansinnigt roligt att vara jag idag heller.... Trött, ledsen för allt, deppig och nere, orkar inte längre. Jag orkar verkligen inte längre...  

Har fått mitt Wii Fit Plus idag. Skoj!! Nu ska jag börja träna lite, det som jag orkar. Allt för att hålla mej igång lite o inte bara sitta i soffan hela tiden. Försöker ju promenera en del, men det är inte alltid jag orkar ge mej ut. Wii-spelet kan jag ju ta några minuter på när som helst, passar mej perfekt. Har testat ett par yoga-övningar idag. Kan ju säga att jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN behöver dom! Balansen är det inte så mycket att hurra för, och övningarna var riktigt jobbiga, det trodde jag inte när jag såg dom. Ska försöka köra några minuter varje dag. Min kondition är ju lika med noll och ingenting,  så det är bara att jobba på!

Igår var det inte kul att vara jag. Inte alls.... Fast jag vet inte varför, egentligen. Det bara var så. Förmiddagen var jättehärlig! Gick en promenad, hade tänkt 3km men det blev 4km. Det var så ljuvligt varmt och soligt ute.

På eftermiddagen blev det lite promenad igen, till dotterns skola för en träff med hennes lärare. Hem igen, och då rasade jag. Blev så sur och grinig, helt utan anledning... Antar att det var en så'n där dag, bara, en dag då jag helt enkelt inte orkar med mitt liv.

Kvällen spenderades på vårfest med dotterns klass (mera promenad). Tyvärr gjorde det mej inte så mycket gladare.... Ända sen jag fick min diagnos finns det INGET annat som folk kan prata med mej om, det är bara cancer och cellgifter det pratas med mej om, inget annat. Undrar ibland vad folk pratade med mej om förut, för nu är alla andra samtalsämnen borta.... det är bara cancer som gäller, tydligen. Men igår.... igår var det nog ännu värre, för det var ingen som pratade med mej över huvud taget. INGEN sa ett enda ord på hela kvällen!! Men jag kände allas blickar.   Jag tror aldrig att jag har känt mej så sjuk någon gång förut, som jag gjorde igår kväll.

En lite kul sak är att håret har börjat växa lite! Ok, det är inte mycket att hurra för, millimeterlånga, ljusa, tunna hårstrån. Men det finns väldigt gott om dom på mitt huvud! Känns lovande inför framtiden, det måste jag säga.

Känns just nu som att allt roligt slits ifrån mej pga mina behandlingar. De gånger det är planerat att jag ska åka iväg någonstans, komma hemifrån och få göra något roligt, så går det inte pga olika saker, min infektionskänslighet, inläggning på sjukhus eller andras sjukdomar som jag normalt hade klarat av men inte kan nu pga cellgifterna.

Är riktigt, rejält LESS på att vara jag!

Då börjar även denna dagen lida mot sitt slut. Startade dagen med lite feber i morse, inte alls så mycket som igår kväll men ändå för mycket för att det ska vara bra. Mådde ändå ok. Har inte haft så ont idag, och inte varit överdrivet trött heller. Skönt! :) Bara hoppas på att det inte blir sämre igen, utan att det värsta är över. För blir det inte värre än så här så är dessa cellgifter en enkel match jämfört med dom förra! Ikväll har jag dessutom lagt ner det där med feber, hoppas nu innerligt att det inte blir mer!

Har mått tillräckligt bra för att orka köra hem idag, efter att ha varit hos mamma i helgen för pappas urnsättning. Klarade inte att köra hem igår som det var tänkt... Visst var det lite jobbigt idag också, särskilt sista biten på den smala och krokiga vägen. Men det gick ändå rätt bra. Skönt att vara på hemmaplan igen! Det är trevligt att komma iväg ett par dagar, men skönt att komma hem sen.

Det jag önskar mej nu är att smaken kommer tillbaka! Det är lite si och så med min smak, saker och grejer smakar inte så mycket, eller lite konstigt. 

Men som sagt, blir det inte värre än så här så blir det en enkel match att klara de två behandlingar jag har kvar! :) Tänk... det är bara två behandlingar kvar. Har avverkat fyra stycken. Trots att det varit jobbigt så har det ändå gått fort.... tiden rullar på utan att man riktigt märker hur det går till. Härligt det!

Då var det färdigt igen.... tycker mej ha mått relativt bra idag, trots smärta och att jag periodvis varit trött och legat i sängen. Men annars mått skapligt. Ända till ikväll. Började frysa som en tok och kände mej inte alls pigg på något sätt, och mer ont i kroppen än tidigare idag. Och jo då, 38 graders feber har jag.... VILL INTE det igen!! Det är ju inte längesen jag var inlagd över en vecka pga neutropen feber, jag orkar inte en gång till!! Kan inte resten av behandlingarna bara få flyta på nu, så skiten tar slut någon gång?   

Nu ska jag ändå försöka äta lite, och vara lite social, sen blir det väl en tidig kväll isäng. 

Igår hade vi urnsättning efter pappa. Usch, så sorgligt det var.... men samtidigt blev det en fin stund och en fin dag. Solen sken och det var varmt och skönt, så vi tog gott om tid på oss vid graven. Mamma bar urnan från kapellet till gravplatsen, sedan hjälptes jag och mina syskon åt att sänka ner urnan. Min dotter, hennes ena kusin och pappas mamma läste var sin dikt, och min son hade ritat en teckning, pappa fick med sig allt i sin grav. Vi satte lite blommor, och pratade en stund. Det blev ett fint minne, samtidigt som det är så fruktansvärt tungt att pappa är borta.... Men det är ändå skönt att dagen är över, nu har vi fått ett avslut och kan börja försöka tänka framåt.

Själv mår jag inget vidare denna helgen.... Jag lyckades köra bilen själv till Tibro i fredags, det var inga problem. Den enda biverkning jag kände då var lite förändringar på munslemhinnan, har lite konstig smak i munnen. Men annars mådde jag som vanligt. I går dock, var det inte så kul.... Jag hade ont, känner mest i ryggen och knä-/fotleder, men även i skelettet i smalbenen och axlarna. Lite diffus smärta som är oerhört tröttande. Var även väldigt trött, mådde konstigt utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det var.. Spenderade ganska många timmar i sängen, var uppe och åt emellanåt, men orkade inte så mycket mer.

På kvällen kändes det lite bättre, kände mej skapligt pigg.

Idag är det dock inte alls kul.... Jag har så ont, så ont, så ont.... Har ju en massa värktabletter, dom hjälper till viss del, men inte helt. Det är så tröttsamt.... Kommer inte att orka köra hem själv idag, tur att sån't kan lösas på annat sätt! :) Har som tur är inte känt av något illamående över huvud taget, så än så länge är biverkningarna ändå hanterbara. Tycker det är bra mycket lättare att hanskas med den här smärtan jag har nu, än den fruktansväda tröttheten jag drabbades av efter den förra cellgiftssorten. Sen återstår ju att se vad det blir för långtidsbiverkningar sen, allt märker man ju inte nu, det kommer säkert mer om några veckor. Men men, bara jag inte blir tröttare framöver än jag är nu, så tycker jag ändå att det känns ok.

som vanligt. Fortfarande. :) Inte varken bättre eller sämre. Får väl vara glad för det! :) Hoppas att det håller i sej, vore skönt att inte ha alltför ont över helgen i alla fall, inte värre än att jag kan köra bil själv, det skulle underlätta såååå mycket om jag kunde göra det! Nåja, klarar jag inte att köra, så finns plan. B, plan C och plan D också. Det fixar sej.

Det enda jag tycker mej känna av idag är lite svamp i munnen.. Kör stenhårt med vichyvatten för tillfället. Inga problem att få medicin mot det om jag vill, vi får se i morgon hur det är om jag behöver be om det. Vore skönt att slippa medicinen, tycker jag stoppar i mej så gräsligt mycket läkemedel nu för tiden ändå. Testar det gamla husmoderstricket först! :) Just nu har jag ju inte så mycket annat att välja på heller, får ringa dagvården i morgon förmiddag om det skulle behövas. Men jag tycker ändå att det är lite bättre nu än det var tidigare idag, hoppas det inte bara är inbillning! Antar att jag fortfarande har kortison kvar i kroppen, så... Får väl snällt vänta med övriga biverkningar.

Usch, känner mej lite tjatig om mina ev. biverkningar som jag pratar om hela tiden! Men det är min verklighet, att bara sitta här och vänta på en hel hög med biverkningar som jag inte ens vet om dom kommer. *haha* Kul liv jag lever!    

Bla bla bla bla bla...