en så'n fin kommentar idag, jag blev så glad! Var inne på onkologmottagningen en sväng innan jag fick mina cellgifter, och sprag på den USKA som var med när min PICC-line lades in. Hon frågade hur jag mår, och jag sa som det var, att just nu mår jag riktigt bra! Har haft det rätt lugnt fysiskt sen jag var inlagd en dryg vecka för neutropen feber, sen har det inte varit någon mer skit. Mentalt är det riktigt bra nu också, mår allmänt bättre än på länge.

Denna USKA säger att det verkligen SYNS på HELA mej, men framför allt i ansiktet, runt ögonen, att jag mår bättre nu än jag gjort tidigare (träffar på henne nästan varke gång jag är på sjukhuset, så hon har sett mej ganska många gånger). Hon tyckte att jag lyser. Det var så himla kul att få höra det, och jag vet att hon verkligen menade det, det hördes på rösten. :)

Idag har jag fått min näst sista cellgiftsbehandling. SÅ skönt!! Nu får man väl bara vänta på att biverkningarna ska dra igång om några dagar... Men blir det inte värre än sist så kan jag leva med det. Visst var jag trött och hade ont, konstig smak i munnen o sånt, men det gick ändå att hantera rätt bra. Betydligt bättre än biverkningarna efter förra cellgiftssorten! Hoppas det blir likadant denna gången som sist.

Sitter här med rödmosiga och varma kinder. Det är en lite allergisk reaktion på detta cellgiftet. Tur ändå att man stoppar i sej så mycket kortison som man gör, trots att jag sover så rackars dåligt på det, undrar hur dessa reaktioner hade varit annars..... Detta är precis som sist, minns att jag var röd och varm om kinderna på kvällen då också.

Kom också på att det idag är precis 4 månader sedan pappa dog.... Känns lite konstigt.... 4 månader är inte så länge, ändå känns det som det är en hel evighet sen han avled. Men det är väl för att det har hänt så mycket runt mej och min sjukdom...

Nej usch, nu blev jag lite ledsen.... Ska ta och gosa med barnen en stund.

Idag har jag varit ute bland folk utan vare sej peruk eller sjal. Gick till affären förut, och glömde bort att ta på mej sjal. Har varit nära förut, men jag har kommit på det precis när jag ska gå. Men icke idag, idag knallade jag iväg, och kom inte på det förrän vi var på väg hem. Nåja, jag överlevde! *ler* SÅ himla farligt var det faktiskt inte... Jag menar, det är ju så här jag ser ut nu. Jag skäms inte för det. Inte ett dugg.

Har köpt mej lite smink idag också, för första gången på hur länge som helst, jag använder aldrig smink annars..... Men idag blev det en brun ögonbrynspenna. Börjar se lite tomt ut nu när nästan alla strån i ögonbrynen är borta, så jag ska måla lite från nu. Det känns bra, skönt att kunna göra något positivt åt sitt utseende trots allt.

Har börjat med högdos kortison idag, inför morgondagens cellgifter. Tjohoo, då ryker snart sömnen!   Tre dagar på kortison, sen sover man inte på en vecka. Eller jo, till helgen, när biverkningarna kommer, då blir jag trött. Då får jag sova. Fast jag undrar hur mycket av tröttheten som är biverkningar av cellgifterna, och hur mycket av den som kommer bara för att jag sovit så lite flera nätter i rad innan.... 

Cellgifterna, ja.... Behandling nummer 5 i morgon. Det är inte klokt vad fort det har gått, trots allt.... Tyckte när jag fick första behandlingen att det var så många behandlingar kvar och det skulle ta en halv evighet innan det var klart. Men nu, nu är jag snart där... SÅ skönt! Och jo, tiden har gått ganska fort. Det är bara dom värsta biverkningsdagarna som är sega och jobbiga, annars rullar det på.

Ibland är det så skönt att få vara ensam, rå om sej själv och inte behöva bry sej om någon annan. Ibland är det gräsligt jobbigt att vara ensam..... Igår efter att älsklingen åkt hem blev det så där fruktansvärt jobbigt. Visste inte alls vad jag skulle hitta på, var ledsen och allt kändes bara skit... Så det slutade med att jag åkte hem till mamma. Tänk så skönt att få åka iväg själv, utan barnen! Har haft det mysigt med mamma, och helgen har gått så fort!

Nu är det snart vardag igen.... En vardag som i morgon bitti börjar med att det är dags för 3 dagar med högdos kortison. Får en ny omgång cellgifter på tisdag, behandling nummer 5 av 6. Hualigen.... Men men, lika bra att avverka en omgång till, så är det bara resten kvar sen! Fast jag räknar det inte som att den här behandlingen är över innan jag har genomlidit alla biverkningar, så först om ett par veckor kan jag säga att "det är bara 1 behandling kvar". Tänkt så härligt, när jag kan säga det, att det bara är 1 behandling kvar!! Att få lägga den här skiten bakom mej och gå vidare till nästa variant av behandling. Inte för att jag ser fram emot att spendera hela sommaren på resor till sjukhuset, men vad gör man.... Bara att stå ut! Som vanligt.... Fy, så trött jag är på att behöva "stå ut".

Tänk vad mycket bättre man mår när man varit ute! Då har jag ändå inte varit ute särskilt mycket, men jag känner ändå att kroppen mår bättre när den fått lite frisk luft. Härligt!

Har varit på vårdcentralen och tagit lite blodprover idag, inför nästa veckas behandling. Känns som det var evigheter sen jag tog prover där! Men det är klart, det är 3 veckor sen, eftersom jag fick hoppa över mellanproverna den här gången tack vara Neulasta-sprutan jag tog efter förra behandlingen. Ska bli spännande att få veta vad mina värden ligger på den här gången, om det märks någon skillnad med Neulasta! Begär som vanligt en utskrift av mina provsvar på tisdag när jag får behandling. Var en sväng på "favoritaffären" Apoteket också. Det går fortfarande åt lite mediciner, även om det inte på långa vägar är lika mycket som förut. Skönt att det minskar på!

Sitter och funderar på om jag inte har tagit mej lite vatten över huvudet när jag beslutade mej för att plugga färdigt redan till hösten.... Om inget oförutsett inträffar så kommer strålningen hålla på ända fram till terminen börjar. Tanken var ju från början att jag skulle få 3 veckors "semester", men nu blir det inte så... Orkar man dra igång att plugga på heltid och ha flera veckors praktik så tätt inpå strålningen? Vet ju inte alls ur trött jag kommer vara efter den, och hur jag kommer må när jag börjar med anti-hormontabletterna. Har förstått att man kan bli lite konstig på dom.... Usch, tänkt om jag inte orkar, jag kanske borde väntat till våren.... Men å andra sidan, jag får ju säkerligen inte gå sjukskriven hela hösten, och då måste jag ha något jobb innan jag börjar plugga igen. O det har jag ju inte.... Bara jobba timmar är ju hur stressande som helst. Så det är säkert bra att plugga till hösten ändå. Bara hoppas att jag orkar hålla ihop hela vägen. Orka, orka, orka.... *gah*

Mina hårstrån, dom finns där. Om man tittar noga... *ler*

har gått. Usch, känns som jag bara sitter här och väntar på att tiden ska gå. Fast det är ju egentligen det jag gör.... bara väntar på att tiden ska gå, så alla varianter av behanlingar tar slut så jag kan börja leva lite igen!! Gud, vad jag längtar..... Snart får jag veta vart skolan skickar iväg mej på praktik till hösten. Hoppas att det blir någon riktigt kul och spännande avdelning, så jag får lite att se fram emot!

Håret växer. Det går rätt fort faktiskt. Önskar bara att det var lite mer färg på de korta och tunna, tunna hårstrån jag har, så dom syns lite! Men mina hårstrån är så ljusa så dom knappt syns.... På ganska litet avstånd ser jag fortfarande helt skallig ut.   Nåja, det ska väl bli bättre.... men jag är lite (läs: mycket) otålig. Vill ha tillbaka mitt hår NUU! Allt hår, precis prick så som det var innan jag tappade det. Det vill jag ha. NU! Men det är skönt att det växer i alla fall..... Tappar dock fortfarande ögonbryn och fransar. *ogilla* Men det är klart, det var ju det sista jag började tappa, så det är väl också det sista som kommer tillbaka. Men det vore ändå skönt att slippa tappa allt, man ser ju mer än lovligt konstig ut...... Andra personer ser inte konstiga ut, hur lite hår dom än har, men JAG ser hur knäpp ut som helst!  Tycker att hela jag ser rätt konstig ut nu för tiden... 

Har varit riktigt duktig med Wii Fit idag!   Gör inget mer avancerat än att gå upp och ner på brädan. Har lite lagom tempo, och har idag först kört 20 minuter, och nu ikväll blev det 30 minuter, i takt till spelet och med en bra skiva som spelar i bakgrunden. Inget avancerat alls, men det räcker gott och väl för mej. Får upp pulsen rätt skapligt och blir ordentligt varm. Det spelar ju ingen roll VAD man gör, huvudsaken är ATT man gör! Ska försöka köra den här "promenaden" minst en gång varje dag, gärna två. Ett smidigt sätt att hålla mej igång lite, utan att det kräver så mycket arbete av mej.

När jag blev sjukskriven på heltid i början av april tyckte jag att det var såååå skönt. Att bara få släppa alla krav från skolan, bara vara, ta hand om mej själv. Det var ljuvligt och precis vad jag behövde efter den långa och fruktansvärt tuffa höst och vår som varit. Jag var så nöjd med att bara gå hemma och inte göra något alls.

Men nu.... nu är jag så gräsligt uttråkad! Sitter mest i soffa hela dagarna och gör absolut ingenting. Tristess på hög nivå! Det är inte så att jag inte har något att göra, jag kan hitta på massa grejer. Men det blir inte gjort. Jag håller på att bli en riktig latmask, och jag avskyr det!! Ju längre tiden går dersto mindre orkar jag göra, fast jag har all tid i världen. Men det är väl det som är problemet, jag har för mycket tid! Känns som att jag bara går här och väntar på att dagarna ska gå... Begriper inte hur jag ska orka med det här.... Det blir skillnad sen när strålningen drar igång, då måste jag ju ut och åka varje dag. Men det är ett antal veckor kvar tills dess.... Usch och fy....