Kan vi inte bara avskaffa feber?? Verkar visst vara mer regel än undantag att jag får feber nu för tiden, alltsedan jag var inlagd på sjukhus före påsk. Har ju mått relativt bra idag, trots att jag har en del ont. Tills ikväll. Känner mej hängig, frusen och allmänt seg. Provar febern, och visst är jag uppe på 37,7 grader! *surar* Ska INTE komma högre (den "magiska gränsen" går vid 38 grader), vill INTE bli inlagd igen, och jag mina blodvärden SKA vara bra så jag får min nästa cyt. när det är tänkt. Vill INTE behöva skjuta på det fler gånger!

Åååååå, jag blir så trött, så less, så frustrerad....

Är fortfarande väldigt trött, men inte riktigt lika mycket som tidigare. Är fortfarande yr och groggy, men inte riktigt lika myckt som tidigare. Igår och idag har skelettsmärtorna, framför allt i ländryggen och smalbenen, slagit till med full kraft. Men det är hanterbart. Smaken i munnen or fortfarande lite märkligt, men svampen på tungan börjar sakta ge sej. Så jo, jag kan nog säga att jag börjar piggna till litegrann efter senaste behandlingen. Inte mycket, men lite. Det värsta är över. Sååååå det innebär ju att: DET ÄR BARA EN BEHANDLING KVAR!!!!!!!!!!!!!!!!!! Har avverkat 5, nu är det bara 1 kvar! Visserligen är jag så totalt nerkörd så det känns som att en omgång till av cellgifterna kommer att ta livet av mej.... *ler* Men bara en gång till, sen får jag återhämta mej. På riktigt, under lång tid. HURRA!!! Hur illa det än blir efter nästa gång, så är det SISTA gången. Känns som jag kan stå ut med nästan vad som helst då.  Vid nästa behandling har barnen dessutom sommarlov, så jag slipper passet med att se till att skolväskor är packade, läxor är gjorda, att dom kommer upp och iväg på morgonen osv. Vi kommer allihop bara kunna lata oss och göra som vi vill, gott! Ska bli SÅ skönt att bocka av den här delen av behandlingen! Sen är det bara att hoppas på att jag aldrig mer i hela mitt liv ska behöva utsättas för detta. För det är en riktig plåga och pina, det kan jag lova....