I förrgår var jag riktigt hög på kortison. Fick en massa saker gjorda här hemma och kände mej relativt full av energi. I går förmiddag kändes det nästan lika dant. Tiden gick och allt kändes ok. Ända till kl.13 Då totaldäckade jag, som att någon helt plötsligt slog mej med något hårt i huvudet.... Det gick bara inte att hålla sej vaken..... La mej på sängen och sov i 3 timmar.... Hualigen... men attans så skönt det var! Upp, dricka lite kaffe och sen laga mat. Kändes som jag piggnade till lite.

Under matlagningen hittade jag en ny biverkning! *ler* Halva vänstra underarmen, handen och fingrarna domnade bort.... Kände lite domningar i ansiktet också. Inte helt lätt att skära lök, lyfta stekpanna och röra i grytor när man inte känner vad man har i handen!   Tur att högerhanden var med på noterna i alla fall! Domningarna släppte så småningom, och nu är det väl bara att vänja sej vid att dom kommer lite då och då.

Sen blev jag dessvärre inte så mycket piggare. Ägnade hela kvällen åt att bara ligga i sängen och slumra till och från. Skönt att barnen är så pass stora att dom klarar sej själva vad gäller lek, läxor, mat och allt annat kvällsfix!! Dottern passade även på att diska, och sonen städade sitt rum. Igår hade jag då rakt inte orkat med att vara tvungen att fixa kvällsmat, tjata på dom om att borsta tänderna o sån't.... orkade ju knappt ens gå från sängen till toaletten. Trots all min extra sömn igår har det inte varit några problem med att sova inatt. Känner mej fortfarande helt slut och rejält groggy, huvudet snurrar och jag är bara trött, trött och åter trött.... Så nu får jag väl ägna resten av dagen åt att inte göra något alls. Tur att jag har mat i kylen, bara att värma, så jag slipper tänka på att laga något! :) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...