Lika fruktansvärt trött som igår, rejält yr i huvudet (tur det finns väggar att hålla sej i....) och skaplig slemhinnepåverkan i munnen med smärta, småsår och konstig smak som följd. Antingen smakar maten ingenting, eller bara konstigt, på något vis. BLÄ vad det inte är kul att äta då!! Fast man måste.... sitta och tvinga i sej mat som smakar.... ja, konstigt. Varm mat/dryck är näst intill omöjligt, det gör SÅ ont att äta/dricka det! Lite småjobbigt när man vill ha kaffe.... MÅSTE ha kaffe, även om det smakar konsigt och gör ont att dricka... Märligt, det där. *ler* Just nu är jag dessutom väldigt sugen på ett kopp te. Inte såååå bra, kanske...

Kom på förut att det var dags att plocka stygnen på lillkatten efter hennes kastrering. Funderade en stund på om jag skulle åka idag, eller vänta till på måndag. Med tanke på hur jag mår ska jag INTE vara ute på vägarna och köra runt idag! Men jag åkte idag ändå. Ohyggligt idiotiskt, med tanke på min yrsel... Men men, jag åkte som sagt i alla fall. Sen blev det en sväng till apoteket också, för att hämta antibiotika till lillkatten, hon har en begynnande infektion i operationssåret, så medicin två gånger om dagen i en vecka blev "domen". Så trots yrsel så kanske det var tur att jag åkte iväg idag. Ingen ver hur det hade sett ut om jag väntat till måndag.

Nu sitter jag här ensam. Just nu ogillar jag väldigt mycket att vara ensam. Är ledsen, nere, kroppen är så j***a sliten efter allt med operation och cellgifter, jag förstår inte hur jag ska överleva. Även om jag ibland mår "bra", så är det väldigt, väldigt långt ifrån mitt vanliga jag. Känns som att den här skiten tar mer liv ifrån mej än den kommer att ge. Jag vet inte hur jag ska få tillbaka det jag vill ha. Vad jag än gör, vad jag än säger, så blir det bara fel. 

Nej, nu lägger jag ner för idag. Har inte gjort annat än sovit i två dagar, så jag kan lika gärna fortsätta några timmar till.

I förrgår var jag riktigt hög på kortison. Fick en massa saker gjorda här hemma och kände mej relativt full av energi. I går förmiddag kändes det nästan lika dant. Tiden gick och allt kändes ok. Ända till kl.13 Då totaldäckade jag, som att någon helt plötsligt slog mej med något hårt i huvudet.... Det gick bara inte att hålla sej vaken..... La mej på sängen och sov i 3 timmar.... Hualigen... men attans så skönt det var! Upp, dricka lite kaffe och sen laga mat. Kändes som jag piggnade till lite.

Under matlagningen hittade jag en ny biverkning! *ler* Halva vänstra underarmen, handen och fingrarna domnade bort.... Kände lite domningar i ansiktet också. Inte helt lätt att skära lök, lyfta stekpanna och röra i grytor när man inte känner vad man har i handen!   Tur att högerhanden var med på noterna i alla fall! Domningarna släppte så småningom, och nu är det väl bara att vänja sej vid att dom kommer lite då och då.

Sen blev jag dessvärre inte så mycket piggare. Ägnade hela kvällen åt att bara ligga i sängen och slumra till och från. Skönt att barnen är så pass stora att dom klarar sej själva vad gäller lek, läxor, mat och allt annat kvällsfix!! Dottern passade även på att diska, och sonen städade sitt rum. Igår hade jag då rakt inte orkat med att vara tvungen att fixa kvällsmat, tjata på dom om att borsta tänderna o sån't.... orkade ju knappt ens gå från sängen till toaletten. Trots all min extra sömn igår har det inte varit några problem med att sova inatt. Känner mej fortfarande helt slut och rejält groggy, huvudet snurrar och jag är bara trött, trött och åter trött.... Så nu får jag väl ägna resten av dagen åt att inte göra något alls. Tur att jag har mat i kylen, bara att värma, så jag slipper tänka på att laga något! :)