Direktlänk till inlägg 22 maj 2011
Ibland är det så skönt att få vara ensam, rå om sej själv och inte behöva bry sej om någon annan. Ibland är det gräsligt jobbigt att vara ensam..... Igår efter att älsklingen åkt hem blev det så där fruktansvärt jobbigt. Visste inte alls vad jag skulle hitta på, var ledsen och allt kändes bara skit... Så det slutade med att jag åkte hem till mamma. Tänk så skönt att få åka iväg själv, utan barnen! Har haft det mysigt med mamma, och helgen har gått så fort!
Nu är det snart vardag igen.... En vardag som i morgon bitti börjar med att det är dags för 3 dagar med högdos kortison. Får en ny omgång cellgifter på tisdag, behandling nummer 5 av 6. Hualigen.... Men men, lika bra att avverka en omgång till, så är det bara resten kvar sen! Fast jag räknar det inte som att den här behandlingen är över innan jag har genomlidit alla biverkningar, så först om ett par veckor kan jag säga att "det är bara 1 behandling kvar". Tänkt så härligt, när jag kan säga det, att det bara är 1 behandling kvar!! Att få lägga den här skiten bakom mej och gå vidare till nästa variant av behandling. Inte för att jag ser fram emot att spendera hela sommaren på resor till sjukhuset, men vad gör man.... Bara att stå ut! Som vanligt.... Fy, så trött jag är på att behöva "stå ut".
Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :) Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...
är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt! KRAM på er, och glöm inte ...
Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...
Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 |
8 | |||
9 | 10 |
11 | 12 |
13 | 14 |
15 | |||
16 |
17 | 18 |
19 | 20 | 21 |
22 | |||
23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|