Ja, i morgon är det dags, cellgiftsbehansling nummer 4 av 6. Gud, vad jag längtar tills det är över!!!! Får en ny sorts gifter i morgon, och ska få sprutor också som gör att mina vita blodkroppar återbilas lite snabbare. Har idag påbörjat en rätt hög dos kortison som jag ska äta i tre dagar, dagen innan, samma dag och dagen efter behandlingen. Detta för att minska en eventuell allergisk reaktion på cellgifterna och för att driva ut vätska och minska svullnad, för man kan tydligen svullna rätt bra av dessa gifter. I övrigt är det bara att vänta och se vad jag kommer få för biverkningar. Försöker att inte tänka alltför mycket på det, hur jag kommer må. Ingen vet ju, och det man inte vet har man inte ont av. Men samtidigt är det sååååå frustrerande att inte veta! Visste jag att jag skulle må skit så kunde jag ställa in mej på det och ha lättare för att hantera det. Men men, det blir som det blir. Bara jag står på benen på lördag när vi ska sätta urnan med pappas stoft i graven, så är jag nöjd!

Ska även söka fondmedel i morgon. Hoppas, hoppas att jag får något beviljat! Ekonomin är inte lätt, värre blir det över sommaren, och höstens pluggande ligger i farozonen då jag inte längre har rätt till tilläggslån från CSN... Det är mycket med det jordiska! Som om det inte räckte med att vara sjuk, liksom....