Har landat hemma igen efter en helg hos min älskling. Gott att vara där, trist att behöva åka hem.... men men, sån't är livet.

Har haft en bra helg, och en dålig helg. Allt beroende på ur vilken vinkel man väljer att se på saken. Det som varit bra är att jag fått vara med min älskling. Så skönt att få krypa upp i hans famn och bara vara. Mysigt sällskap, god mat, gott att dricka och massa kärlek. Det är livet, det!

Mindre bra är att jag haft en dålig helg mentalt. Gråtit mycket.... Skönt då att ha älsklingens axel att luta sej mot. Och framför allt att han står ut med mej! Har nog gråtit över ALLT denna helgen. Har tänkt mycket på pappa, sogen och saknaden är stor... Urnsättningen närmar sej, det kommer bli en jobbig dag.... Börjar också bli rejält orolig över hur jag kommer att må den dagen. Vet ju inte alls hur jag kommer reagera på cellgifterna jag får på tisdag, det är en ny sort jag inte har fått förut. Ska dessutom få sprutor att ta några dagar, läste en rejäl biverkningslista härom dagen, ingen upplyftande läsning direkt... Dessutom säger dom att biverkningarna på dessa cellgifter kommer först efter några dagar, dvs. lagom till helgen.... De cellgifter jag fått hittills har ju gett biverkningar direkt, och det värsta har gått över på några dagar. Har tänkt på min egen situation också, är så trött och less på cellgifter, vet inte hur jag ska orka. Tänker på framtiden, att den inte alls blir som jag/vi hade planerat. Tänkter på min rädsla för framtiden, på återfall i min sjukdom och på en för tidig död. Är livrädd!! Tänker mycket på min kropp, hur jag ser ut efter operation och håravfall. Det är INTE något som jag tycker är trevligt. Gillar inte alls min kropp längre, är mest förbannad på den. Usch ja, det har blivit mycket tänkande och grubblande och gråtande denna helgen. Jobbigt... med samtidigt tror jag att det är nödvändigt, att få ur sej all sorg och rädsla och frustration. Skönt att ösa ur sej allt under ett par dagar, så kan man gå vidare sen med en lite ljusare syn på livet.

Märkte i fredags att det nu börjar synas att även ögonbryn och fransar börjar trilla av. Visserligen har jag märt att jag tappar mer än vanligt av dom sen en tid tillbaka, men det är först nu det verkaligen börjar synas. Blä!! Lite svårt att dölja det, liksom..... Att jag inte har något hår är ju lätt att dölja med peruken, det är ingen som ser att det är fuskhår om dom inte vet om det. Ögonfransarna syns inte så mycket, dom kan jag dölja rätt bra med glasögonen. Men ögonbrynen.... BLÄ!!! Ogillar det mesta just nu. :( Vill inte se ut som jag gör...

Nåja, bara att kämpa på.