så längesen det var jag var inne här och skrev... det är så det blir när man ligger på sjukhus och inte orkar göra så mycket. Samma dag som jag varit på läkarbesöket och som jag drog PICC-linen, dvs. den 13:e april, började jag frossa på kvällen och febern steg snabbt som sjutton. Ringde sjukhuset och fick åka in, var inne vid 23-tiden. Dom tog en massa prover och blododlade, och vid 03-tiden kom medicinjouren och väckte mej för undersökning och inskrivning. Blev insatt på bredspektrumantibiotika, var på lungröntgen på morgonen för att utesluta lunginflammation, annars hände inte så mycket. Låg på en temp runt 39 grader. Var egentligen inte särskilt påverkad av febern, lite trött så klart, men annars ganska mycket som vanligt. Skönt ändå, så jag kunde gå ut i dagrummet och äta. Blodprover togs varje dag, och mina blodvärden blev bara sämre, framför allt vita blodkroppar och då särskilt neutrofila. På fredagen, den 15:e, var det så illa att jag blev isolerad, fick inte lämna rummet eller ha dörren öppen. Fy attans vad tråkigt det var!!!

Som tur var kom min älskade på besök på lördagen, och han var hos mej ganska många timmar. Så skönt att få lite sällskap och få kramas lite. Samma dag så kom en kirurg och tömde mitt opererade bröst på vätska, som det togs odling på också eftersom bröstet blivit väldigt rött, värmeökat och gjorde ont. Odlingssvaret var dock negativt. På söndagen kom sonen och hans pappa förbi en sväng. Det var trevligt med lite besök då också! På söndagen började dessutom febern att ge sej, så glad jag var! :) Måndag morgon 18:e, var jag helt feberfri. Vilken lycka!!! Det innebar att jag skulle få åka hem dagen efter. Dessutom var mina blodvärden så pass bra att jag slapp isoleringen. Ljuvligt! 

Tyvärr blev lyckan inte så långvarig, för på kvällen var febern uppe på nästan 39 grader igen, och samtidigt med febern kom världens absolut värsta huvudvärk. Trodde helt ärligt att huvudet skulle sprängas.... Fick en morfintablett på kvällen, men den hjälpte inte så jättemycket. Sov riktigt dåligt denna natten, jag som annars har sovit riktigt bra på sjukhuset. Grät mycket, både på grund av huvudvärken, men också över att allt gick åt fel håll, jag ville ju bara hem!! Var nog mest uppgiven och frustrerad över hela min situation med cancer och allt...

Samma hemska huvudvärk på morgonen tisdag 19:e april, och samma höga feber, resulterade i mer morfin, denna gången tillsammans med 2 Panodil. Vilken höjdare!!  Visserligen blev jag rejält groggy, men huvudvärken släppte. Blev ivägskickad på en CT-skalle, läkaren var mycket orolig för att jag hade fått en infektion i CNS. Dock visade röntgen ingenting.

På osdagen den 20:e var tempen nere på normal nivå igen, blodvärdena var mycket bättre och jag hoppades så klart på att få åka hem. Men nej, så lätt släppte dom inte iväg mej..... Fick snällt stanna en dag till så dom såg att febern höll sej borta och blodvärdena fortsatte åt rätt håll. Vilken lyckligtvis var vad som hände, och torsdagen den 21:a fick jag äntligen åka hem!

Firade hemkomsten med att åka till älsklingen. Först hade jag tänkt att inte åka förrän på fredagen, för jag ville bara få vara hemma efter över en vecka på sjukhuset. Men samtidigt så längtade jag så mycket efter älsklingen så jag åkte redan på torsdag eftermiddag. Vi hade en lugn och skön påsk tillsammans, med mycket god mat, vin, grogg, godis och en tur till sommarstugan i Lysekil. Har verkligen vilat upp mej och bara funnits till, helt underbart har det varit! I helgen passade jag också på att raka bort de sista hårstråna som fortfarande satt kvar på mitt huvud. Håret började bli så slitet nu och hade ingen vidare kvalitét, och dessutom skulle jag ju ändå bli tvungen att ta bort det den dagen håret äntligen behagar växa ut igen.

Till sist bjuder jag på ett par bilder!

 

Catharina

25 april 2011 21:55

Vilken modig och stark kvinna du verkar vara. Fortsätt så, jag tänker på dig. Stor kram.

 

Marita

26 april 2011 08:52

Du ar lika vacker som forrut, det ar inte haret....utan det ar du, som gor allt underbart.
Kramar till dej fran USA

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjohej! Här har jag inte varit och skrivit på rätt länge...... Livet rullar på, jag är frisk och pigg och mår bra. Numera sambo, ägare till ett radhus, jobbar en hel massa. :)  Opererade mig i maj, en förminskning av det bröst jag har kvar. Nästan ...

är över! Den årliga mammografiundersökningen..... lika ångestfyllt varje gång! Men jag fick en ok-stämpel även i år! YEY!!!!!!! Strax 5 år efter diagnosen, och jag är frisk och mår bra och lever livet. DET är härligt!   KRAM på er, och glöm inte ...

Alltså, jag blir så överjävligt trött på min cyto-hjärna!!!!! Att ständigt vara trött, ständigt inte komma ihåg saker, ständigt ha svårt att ha 700 bollar i luften samtidigt...... det är inte lätt när man är van vid att klara sånt här! I vardagen fun...

Den dagen jag fick mitt cancerbesked trodde jag att mitt liv var över. Jag tappade alla drömmar om att få leva, se mina barn växa upp och förverkliga mina drömmar. Konstaterar nu, några år senare, att jag lever min dröm! Barnen växer så det knakar, o...

och Toppik is the shit!! Jag har äntligen accepterad faktum. Hur mycket jag än vill ha tillbaka mitt tjocka och långa hår så kommer det aldrig att hända. Visst, det kan vara långt, men tunt som det är så ser det för jävligt ut..... Så i förrgår så kl...