jag fick allt mitt penicillin till slut. När jag var tillbaka på apoteket på eftermiddagen så fungerade datasystemet igen, Tur det, annars vet jag inte vad jag hade gjort.... har man en infektion och ska påbörja antibiotika så vill man ju göra det omedelbums. Särskilt med tanke på omständigheterna runt omkring. Sen att jag fick en lite lustig ordination är ju en annan femma.... 1 tablet 3 gånger om dagen. Men ingenting om hur många dagar.... *ler* Tur att man är lite klok själv och kan räkna ut saker och ting, och har goda vänner som kan tala om att man har rätt. Passade även på att beställa Zolaxex-sprutan som jag ska ha så småningom. Lyckades till och med få igenom att jag skulle få ta ut 2, istället för 1 i taget som det egentligen är. Det hade ju varit lagom om man tog var tredje månade, men jag ska ha var fjärde vecka, då tycker jag det är lika så bra att få två på en gång. Blir ett evigt rännande på apoteket annars, jag är där så mycket ändå. Och just Zoladex har dom aldrig hemma heller, utan man får beställa. Lite extra krångel varje gång.

Efter en dag då jag ändå varit på gott humör trots allt, har jag ikväll brutit ihop totalt. Usch, jag orkar inte mer nu.... Allt är bara för mycket, det ena eländet avlöser det andra, bara undrar vad som blir härnäst. Känns just nu som att frågan är inte OM det händer något, utan NÄR det händer. Och den här hårtappar-processen tar knäcken på mej. Att behöva se mej själv med så lite hår, det är så galet jobbigt så det är inte klokt...   Har lust att gömma mej under täcket och inte komma fram igen på väldigt, väldigt länge...

Tänkte mej en sväng till skolan i morgon. Hoppas att jag orkar. Och att jag inte får någon feber igen, känns nästan som det är på gång för jag fryser som en tok. Blä!! Jag vill inte vara med mer!    

som krånglar! Visst är det märkligt.... när det ena börjar gå över, då kommer nästa smäll. 

Varit på sjukhuset idag. Först en vända till kirurgen och tömning av bröstet, för 7:e gången. Båda sköterskorna var borta idag, så jag fick den stora äran att träffa en kirurg. Det var samma kirurg som var med på bröstmottagningen den dagen jag fick mitt cancerbesked (men det var inte hon som opererade). Då tyckte jag inte alls om denna människa, kan inte sätta fingret på varför, jag bara gillade henne inte. Idag var hon dock betydligt trevligare!    Tömdes på bara 180ml denna gången. Kan det vara så att det ÄNTLIGEN börjar ge sej nu?? Vore ju inte en dag för tidigt, för det är rätt jobbigt att behöva tömma en gång i veckan. Tydligen är det också så att det är svårare för vätskan att sluta när man har börjat med cytostatika. Men man kan ju inte vänta med behandlingen tills det har slutat vätska heller....

Efter kirurgen tog jag en vända upp till cyt-mott. också, ringde dom i morse eftersom jag under helgen har känt en öm kula runt insticksstället till PICC-linen. Har dock inte kunnat se hur det sett ut eftersom det fortfarande blöder rätt mycket från den. När bloder väl var borttvättat syntes tydligt en lite småskum svullnad runt insticksstället. Det, i kombination med att jag varit sub-febril i tre dagar, gjorde att jag blev insatt på Heracillin omgående. Odling togs också, så får vi se vad som händer.

Passade på att få utskrifter på mina blodprover också, de som togs inför operation, inför behandlingsstart, och de som togs för en vecka sen, både hematologin och klin.kem Alltid kul att ha lite koll på läget!

Sen var det apoteket som gällde. Men i Borås hade dom strul med datorerna, så jag kunde inte hämta ut någon medicin. Åkte omvägen över Herrljunga på vägen hem, men det var strul även där... *suck* KUL det är när man inte kan hämta ut sina mediciner!!    Hoppades ju på att komma igång med Heracillinet nu till lunch. Men jag får väl vänta..... ska en sväng till Herrljunga i eftermiddag också, i ett annat ärende, hoppas att datasystemet funkar då! 

Sist så bjuder jag på ett kort på mej själv, i min vardagssjal.