Hade det så bra i förmiddags. Var riktigt på G, trots febrig son hemma. Fick en del skolarbete gjort, röjde i köket, fixade lite andra praktiska saker som måste göras. Livet kändes helt ok! Sen somnade jag en stund på eftermiddagen, och där vet jag sen inte vad som hände.... Luften måste gått ur mej fullständligt. Är så trött, och sååååå ledsen nu. :( Usch, ALLT känns skit!! Bävar för veckan som kommer, bävar för att tappa håret, bävar för hur jag kommer att må av mina behandlingar. Eftersom jag är ensam med barnen börjar jag bli rädd för hur f**n jag ska orka egentligen.... Visst, barnens pappa bor inte så långt härifrån, men med hans arbetstider funkar det inte att barnen bor hos honom på vardagarna. Annars hade det varit bra, om dom kunde flytta till sin pappa det kommande halvåret när jag får mina cellgifter. Inte för att jag vill bli av med dom, men för att jag troligtvis inte kommer att orka..... behöver fokusera 100% på mej själv, vet inte om jag kommer att klara av dom, alla läxor, musikskolan, och allt annat man måste göra när man har barn. Men på något sätt så måste det ju gå, hur jävligt det än är..... Tycker bara det är så jobbigt, jag kan inte koncentrera mej på barnen för att jag mår så dåligt, och jag kan inte koncentrera mej på mej själv för att barnen är här.... FAAN!!

på en bättre dag idag! Igår var jg helt apatisk, bara satt i soffan och stirrade in i daton hela dagen. Orkade knappt en gå på toa, vad jag än var tvungen att göra så var det såååååå jobbigt!! Gjorde ett par tappra försöka till att plugga lite, för att skingra tankarna, men det gick inte så bra...

Hoppas på en bättre idag idag! Att jag ska få lite plugg gjort, att jag ska kunna klara denna kursen i alla fall, innan det är dax att ta studieuppehåll. Hoppas vara klar med arbetet jag ska lämna in senast på söndag, så är det "bara" att plugga till tentan sen. Ska nog egentligen skriva ett arbete till, men jag har inte fått någon info om det, så jag skriter i det. Läraren är väl medveten om att jag skulle göra att grupparbeten på egen hand hemma. Men eftersom han inte har hört av sej, trots 2 påminnelser, så struntar jag i det.

Mitt liv, min cancer... fick svar på analyser av tumörer och lymfkörtlar igår. Som jag redan visste gick tumörerna att operera bort med god marginal. 16+18mm stora var dom.... Har en invasiv ductal cancer, HER2-positiv (ett protein som har med celldelningen att göra) och 100% östrogenberoende. 3 av de 26 lymfkörtlar som togs bort var smittade med cancerceller. Så långt är allt ändå rätt bra. Men vad som inte var så bra i sammanhanget var att dom under analysen även hittade många små härdar av cellförändringar/förstadie till cancer. Dessa härdar syntes inte på mammografi eller ultraljud. Således vet dom ju inte heller om allt gick att operera bort, eller om jag har några sådana härdar kvar. Därför blir det strålning mot armhåla och bröstkorg, som dom från början sa att jag skulle slippa...

Behandlingen då. Ja, dom tar ju i för kung och fosterland, kan man ju lugnt säga! Det finns 4 behandlingar, och jag får allt.

Först 6 behandlingar med cellgifter, sammanlagt 5,5-6 månader tar det.

Mitt i cellgiftsbehandlingen läggs det till en antikropp, Herceptin, mot HER2-proteinet, denna behandling ska pågå 1 år.

Efter att cellgifterna är över blir det strålning. 5ggr/vecka i 5 veckor till att börja med, ev. kan det bli mer.

Till slut ska jag även få antihormonbehansling, för att minska östrogenets effekt. Den behandlingen kommer vara i 5 år.

Nästa vecka, den 17/2, ska jag få min PICC-line som jag ska få mina cellgifter i, och den 18/2 blir första behandlingen.

På lördag ska jag åka och handla lite kläder till mej och sonen inför begravningen, o så ska jag se om jag kan hitta några snygga scarfes/sjalar att ha för att knyta runt huvudet sen.

Nästa vecka blir tuff....

Måndag: kontakt med frissan för utprovning av peruk

Tisdag: pappas begravning   

Onsdag: önskar att jag orkar åka till skolan då, behöver VERKLIGEN komma hemifrån lite och träffa lite "vanligt" folk. Men vi får se...

Torsdag: inläggning av PICC-line

Fredag: första cellgiftskuren

Helgen lär väl spenderas till största delen i sängen, skulle jag tro...

Ja nu har jag varit sjuk i en vecka snart.... det är inte kul längre! :( Känner mej till och med lite sämre idag än jag gjort tidigare, men det är ju fel!! Ska ju vara på väg att bli bättre! Såååå nu när barnen traskat iväg till skolan så ska jag bädda ner mej själv i sängen och sova en stund till.

min sönderdeppade kropp och försöka sova lite. Har en dåligt kväll ikväll. Väldigt dålig. Orkar inte mer nu..... bara gråter, gråter och gråter. Det är inte värt någonting, inget är värt någonting. VARFÖR ska man kämpa, när ALLT bara går emot en, hela tiden???? Jag orkar inte mer!!!!!!!!!!!!!!!!!! :'(

Ungarna har fått kvällsmat, katterna har fått kvällsmat... själv åt jag kvällsmat förut. Skönt när det är gjort, o busbarnen börjar bli klara för sängen... då får mamman i huset en liten stund för sej själv att bara slappa innan det är dax att sova. Skippar skolan i morgon också, är fortfarande väldigt förkyld. Men en tur till Borås blir det nog ändå. Har ett par böcker från högskolebiblioteket som måste lämnas tillbaka, o så se om jag kan hitta begravningskläder till mej och sonen. Dottern har redan kläder som skönt är. Sen hem, städa lite innan mamma dyker upp på onsdag, o så MÅSTE jag börja läsa lite inför den powerpoint-presentationen jag ska skriva! Jag MÅSTE!!! Det tar nog inte så värst lång tid att skriva ihop det där eländet när jag väl börjar, men det är så himla svårt att få tummen ur och göra det.... Men VAD blir bättre för att jag väntar??   Behöver få arbetet gjort, så att jag direkt efter begravningen kan börja tentaplugga som en tok, för något plugg har det inte blivit nu..

Ny vecka. Hurra!! Eller kanske inte. Är fortfarande lika förbaskat genomförkyld som jag var i torsdags. Inte sämre visserligen, men heller inte bättre. Tycker inte det är kul längre! Vill ju åka till skolan idag, vi har 3 timmars EKG-tolkning i eftermiddag, men jag får snällt missa det. Lär ju missa morgondagens antimikrobiella läkemedel också. *surar*

På onsdag missar jag också en hel massa föreläsningstid, men inte för att jag är förkyld. Nej, på onsdag är det dax, då ska jag få min dom....   Då ska jag både till kirurgen och till onkologen, för svar på analyserna av mina tumörer och lymfkörtlar, o sen besked om vad det blir för vidare behandling för min del. Tänkt att jag är så j***a rädd så jag vet inte vart jag ska ta vägen.... det bara kryper i kroppen på mej när jag tänker på det. Usch, jag vill inte..... Men samtidigt vill jag ju veta, ovissheten är min absolut värsta fiende. Men jag är ändå skitskraj för vad läkarna kommer att ge för besked... :(

Är inte så himlans bra på att uppdatera.... *ler* Det händer så mycket runt omkring mej så jag vet snart inte åt vilket håll jag ska vända mej.

Opererades ju den 17 januari, väntar nu fortfarande på provsvar, ska till läkaren i mitten av kommande veckan. Väntan är såååå knäckande!!   

Den 24 januari avled min pappa, bara 62 år gammal, efter nästan 8 års kamp mot ett lymfom.   Tungt och fruktansvärt jobbigt så klart. Att det dessutom sammanfaller med min egen canceroperation och väntan på provsvar gör ju inte saken lättare.... Vi satt hos honom när han dog, jag, min mamma, mina två systrar och pappas två bröder. Min bror kom bara någon halvminut efter att pappa tagit sitt sista andetag. Det var så skönt att få vara där. Det är skönt att vi är många som kan dela på sorgen och stötta och hjälpa varandra. Det behövs, för jag orkar inte mycket. Eller... jag orkar nästan inget alls, om jag ska vara ärlig. Är så totalt fullständigt slutkörd mentalt.

Kram