fick jag igår, den 18 februari. Bröt ihop fullständligt kvällen innan, o tänkte dra mej ur hela behandlingsplanen.... jag vill verkligen INTE!! Sov inte många timmar på natten, och det lilla jag sov var det ingen kvalitet i alls.... Utmattad och med svårt för att äta åkte jag på fredagmorgonen iväg till sjukhuset, oron kröp i kroppen och jag var redan innnan helt slut. Väl där kom jag in ganska så direkt, och det var samma SSK som till slut lyckades få in min PICC-line igår som tog hand om mej.

Satte mej i en go fåölj, och fick först en spruta kortison och en spruta med läkemedel mot illamående. O så lite koksalt innan cytostatikan drog igång. Jag får just nu FEC, en kombination av 3 olika cytstatika, Fluorouracil, Epirirubicin och Cyklofosfamid. Första droppet gick en halvtimma, andra var en spruta under 2 minuter, tredje droppet gick en halvtimma. Sen resten av koksaltet. Så ungefär 2,5 timmar tog det sammanlagt, men ett par omläggningar av PICC-linen inräknat. Det var mycket vi hade att prata om, jag och min SSK, så här första gången. Mycket information hon skulle ge och frågor att ställa. Men det var lugnt på dagvården och hon hade gott om til som skönt var. Jag kan prata om vad som helst, och ta vilken info som helst, men när någon börjar prata om håravfall så bryter jag ihop... :(

Mitt i allt så ringde dom från hjärtmottagningen och vill boka in en tid på hjärt-ul, inför en behandlingsstart. Något jag inte alls visste något om.... Men det visade sej vara inför starten av Herceptin. Ska iväg på ul på tisdag, när jag ändå ska till både kirurgen och ortopedtekniska. Det blir mycket den dagen!

Var väldigt orolig för hur jag skulle må på vägen hem, särskilt då jag fick ta omvägen över Herrljunga eftersom apoteket på sjukhuset inte hade min Zoladex-spruta hemma. Men det gick bra. När jag kom hem började jag må lite halvilla. Men det var ändå dax för mej att ta Primperan då, och då gick det över. Lite vila och mat efter det, sen har jag mått fint! :) Men det är klart, så mycket piller som jag stoppar i mej! ;) Tog faktiskt en sömntablett igår också, och det gjorde susen. La mej tidigt och som som en stock 10 timmar i sträck. DET var välbehövligt! Idag mår jag som vilken dag som helst! Bara hoppas att det håller i sej, så jag inte blir alltför dålig sen när jag ska sluta med kortisonet.