är över... Det har varit en fruktansvärt jobbig dag. Sov nästan inget alls natten till idag, och de stunder jag sov drömde jag så mycket, både dumt och otäckt. 

Det var en fin begravning. Trots all sorg och tomhet så var det vackert, och väldigt mycket... pappa. Jag är säker på att han skulle vara nöjd! Det är tungt, men ändå så släpper en hel del spänningar nu när dagen är över. Nu kan vi börja gå vidare.

Nu sitter jag hemma, älsklingen har åkt hem och barnen sover. Har ett glas rött här bredvid mej, känner att jag behöver det ikväll.... I morgon har jag en "vilodag", jag ska inte göra ett endaste dugg! Och det behöver jag verkligen, för på torsdag ska det spenderas ett antal timmar på sjukhuset för PICC-lineinläggning, och på fredag ska jag få mina första cellgifter.

I helgen ska jag bara sova, sova och åter sova. Är så trött, och så mentalt helt slut. :'( När jag gråter vet jag inte vad jag gråter för, det finns så många tankar som snurrar i mitt huvud. Känns som att jag inte har hunnit/kunnat sörja pappa för jag har haft så mycket med mej själv. Samtidigt har jag inte kunnat tänka så mycket på mej själv för jag har haft mycket med sorgen efter pappa, och allt som skulle fixas inför begravningen och sån't. Så på så sätt är det väldigt skönt att begravningen är över, så jag kan släppa det. Nu ska jag tänka på mej själv ett tag.